Anonym kvinna. Foto: Marc Femenia / TT
Elin väntar på att få veta om någon vill betala behandlingen för hennes självskadebeteende. Arkivbild. Foto: Marc Femenia / TT

Dyr tvångsvård i väntan på riktig vård

5:13 min

Att hålla henne inlåst har kostat över en miljon kronor hittills. Cirka hälften av vad det skulle ha kostat att ge henne den behandling hon ville ha men som landstinget tycker är för dyr. Vi har träffat Elin som sitter i psykiatrisk tvångsvård för sitt självskadebeteende.

Vården för flickor med självskadebeteende är för dålig och många patienter riskerar att hamna mellan stolarna när samhället bråkar om vem som ska ta ansvaret. Det framkommer i en rapport som kom härom veckan från SBU, statens beredning för medicinsk och social utvärdering.

Elin, en tonåring från Sundsvall som är under psykiatrisk tvångsvård säger att hon upplever precis det SBU beskriver.

Att hon glömts bort, inlåst på en sluten psykiatrisk avdelning i väntan på att landstinget i Västernorrland och Sundsvalls kommun ska bråka klart om vem som ska betala hennes behandling.

– Det känns som om man inte är värd något, att bara sitta i en ovisshet och vänta å något som man inte vet om det kommer att hända eller inte, säger Elin.

Elin har diagnosen ADHD och även Borderline, som innebär att hon har svårt att reglera känslor normalt. Hon är deprimerad och har både svält sig och skurit sig själv för att dämpa ångesten, i flera år. Hon säger att det började när hon var kring tio år, efter en svår skilsmässa mellan föräldrarna, men att det sedan förvärrades kraftigt när hon blev våldtagen i fjortonårsåldern.

– Jag blev våldtagen på en fest för några år sedan, efteråt var jag bara tom. Jag hade ingen livslust kvar, säger hon.

Efter våldtäkten har hon också fått diagnosen posttraumatiskt stressyndrom. Elins mamma berättar att hon upprepade gånger försökt få hjälp för sin dotter då hon själv inte kunnat hantera Elins svåra ångest och självskadebeteende. Men hon tycker att det har varit svårt att få gehör.

– Man blir ju jätteorolig. Jag kontaktade patientnämnden och frågade om det verkligen ska vara så här, ska vi inte få någon hjälp för vår dotter, säger Elins mamma.

Efter att ha placerats i familjehem på annan ort, ha rymt och hittats på plattan i Stockholm med väskan full av rakblad tvångsomhändertogs Elin. Nu har hon suttit inlåst på en psykiatrisk avdelning på Sundsvalls sjukhus i sju månader. Kostnaden för att hålla henne inlåst är 5374 kronor per dygn.

Men för att kunna må bättre och lära sig att fungera i samhället igen så behöver hon få en behandling. Redan för flera år sedan varnade psykiatriker i Umeå för att Elin måste få behandling snabbt, annars riskerar hon att utveckla en instabil personlighetsstörning. Något hon nu gjort.

Efter tvångsomhändertagandet för sju månader sedan erbjöds Elin ett lokalt behandlingshem. Men dels upplever inte Elin och hennes mamma att det finns den avancerade kompetensen som Elin behöver på det behandlingshemmet och dels så vårdas det pojkar med missbruksproblematik i samma hus. Elin har efter våldtäkten svårt för det. Så de tackade nej till det alternativet.

Landstinget erbjöd då Elin att själv hitta ett behandlingshem som hon tyckte kunde hjälpa henne. Det gjorde hon och först lät det positivt. Landstinget skulle betala majoriteten av behandlingen och kommunen en del.

– Då fick vi upp hoppet hela familjen, säger Elins mamma.

Sedan vände Landstinget. Behandlingen var för dyr ansåg de. Nu ville de att kommunen skulle betala det mesta av behandlingen berättar Elins mamma.

– Hur kan de först ge henne förhoppningar och sedan säga nej för att det blir för dyrt? Ifrågasätter Elins mamma.

Vi har kontaktat behandlingshemmet som Elin vill till, de säger att de inte kan lämna ut en kostnad för sin behandling till media. Men Elins mamma säger att hon fått en kostnad ligger på mellan fem och sju tusen kronor per dygn för behandlingen. Alltså samma, eller strax över dygnskostnaden för Elin nu när hon sitter inlåst på sjukhuset.

Att hålla Elin inlåst har alltså kostat över en miljon kronor hittills. Ungefär halva kostnaden av vad det skulle ha kostat att skicka Elin till det behandlingshem hon ville ha från början.

– Just nu får jag ingen behanding, här på avdelningen är det bara behandling med mediciner, ingen terapi. Det kostar mycket pengar där jag är nu också, hade de lyssnat på mig från början så hade jag varit på ett behandlingshem nu och de hade inte behövt betala de här pengarna, säger Elin.

Hon säger att hon känner sig maktlös, ingen lyssnar på vad hon vill eller vad hon tror kommer att fungera. Det är bara pengar som är i fokus på mötena.

– Får jag inte rätt behandling så blir jag inte frisk. Det känns som att man inte får vara med i livet för de som bestämmer, säger Elin.

Annelie Ledin

annelie.ledin@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista