Frida Thölix när hon tog studenten 2014. Foto: Privat
Frida Thölix är döv och har en lätt utvecklinsstörning. Hon slåss nu för att få bo kvar i en teckenspråkig miljö utanför Härnösands kommun Foto: Privat

DO informerad om fallet döva Frida i Härnösand

1:26 min

Fallet med 22-åriga döva Frida Thölix som slåss mot Härnösands kommun om rätten att få bo i ett teckenspråkigt boende fortsätter. Riksförbundet DHB har startat en namninsamling och också vänt sig till Diskrimineringsombudsmannen, DO.

Sonia Strömberg, ordförande för Riksförbundet DHB-Flex som organiserar familjer som har döva och hörselskadade barn, säger att hon överhuvudtaget inte kan förstå hur Härnösands kommun tänker när de vill placera 22-åriga Frida i ett gruppboende där den enda som talar teckenspråk är i 80-årsåldern. Frida är helt döv och har dessutom en utvecklingsstörning.

Jag tycker det fruktansvärt att man kan behandla en familj på det här viset. En 22-åring behöver ha kompisar att umgås med. Det gäller även när man är teckenspråkig, det är ingen skillnad. Man har rätt att få teckenspråkigt boende med andra

Härnösands kommun hävdar å sin sida att det räcker att Frida kan kommunicera på teckenspråk med personal. Hon ska bo i egen lägenhet och hon kan lära känna teckenspråkiga vänner på andra ställen än i gruppboendet, anser kommunen. Frågan är nu uppe i Förvaltningsrätten.

Det har på sistone kommit domar som gett döva brukare rätt till en teckenspråkig miljö.

I Förvaltningsrätten i Stockholm kom en dom i mars i ett liknande fall där brukaren precis som Frida har bott länge på ett teckenspråkigt boende i stiftelsen Mo gårds regi men där stadsdelsnämnden ville ta hem honom och placera honom i ett boende där en i personalen talade teckenspråk.

I Förvaltningsrättens dom slogs fast att brukaren inte tillförsäkras goda levnadsvillkor eftersom han inte kan kommunicera med annan personal och medboende på daglig basis på teckenspråk.

I Eskilstuna kommun har man just nu ett liknande boendeärende för en person som är döv och har en utvecklingsstörning. Där säger chefen på Vård- och omsorgsförvaltningen Sara Schelin att behoven är så komplexa och att fallen så få att en liten kommun inte kan förväntas klara av att vara förberedda på det och att Mo gård är det enda företaget som kan leverera tjänsten som behövs.

En döv brukare ska ha rätt att kunna kommunicera med andra på gruppboendet och om frågan kommer upp i rättslig instans så kommer man att se till att det blir så.

Riksförbundet DHB har också varit i kontakt med Diskrimineringsombudsmannen, DO, som man hoppas ska ta upp fallet Frida.

Men det är inte säkert att det kommer att ske eftersom lagstiftningen kring diskriminering är ganska oklar och inte tar upp rätten till kommunikation i vardagen.

– Vi hoppas att vi ska kunna få till det men eftersom lagen är så luddigt skriven så finns ingen praxis hur man jobbar med den här frågan, säger Sonia Strömberg, DHB-Flex.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista