Nu går tidsfristen ut för migrantlägret i Sundsvall

2:55 min

Stämningen spänd och uppgiven bland migranterna inför rivningen av lägret. Tidsfristen går ut lördag den 1 oktober och på måndags väntas frågan tas över av kronofogden och polisen.

Laloh är på väg med sin ryggsäck på morgonen till det som är hans jobb, att tigga.

- Det är jättedåligt att lägret ska stängas. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, kanske måste jag sova i bilen sedan, säger han.

En äldre kvinna försöker förklara att hon kan tänka sig att ta emot ett resebidrag från socialtjänsten för att åka till Rumänien. Men Pirjo Holmström, politiker för Miljöpartiet som i flera år engagerat sig i migranterna, berättar att kvinnan redan fått biljettpengar en gång tidigare.

- Och de har ju rätt att inom EU åka vart de vill och stanna hur länge de vill.

Den akuta frågan är vart de 30-talet människorna ska ta vägen. Någon påstår att en grupp byggt kojor i skogen, en kvinna säger att nätterna i oktober får tillbringas i en park, på järnvägsstationen eller kanske Slink-in.

Som mest har jag sett cirka 25 husvagnar uppställda i hamnens södra del i Sundsvall. På fredagen var tio kvar och samtliga i väldigt dåligt skick. Rutorna är tejpade, hjulen finns inte kvar och smutsen påtaglig.

- Det är en sorglig syn men att lägret ser ut som det gör beror även på kommunens frånvaro. Det är märkligt att kommunen först hänvisar romerna hit men sedan töms inte bajamajorna och hur upprätthåller man sanitet när det inte ens finns vatten, undrar Pirjo Holmström.

Nästan alla i migrantlägret är romer från Rumänien och Polen. Pirjo Holmström är väl igenkänd och tycks ha en särskild relation till Stella Danchu.

- Vi är båda 46 år, det kan man inte tro, säger Pirjo och de två kvinnorna ställer sig bredvid varandra.

Det är svårt att se mäniskor leva i omständigheterna i lägret. Alla är födda i fattigdom men reser ändå i Europa, man tar ett stort ansvar för barnen som är kvar och de lyckas på något sätt dra in pengar.

Ska man då inte ställa högre krav på dessa vuxna människor att ta tag i sina liv och skaffa ett värdigt boende?

- Man kan inte skaffa ett värdigt boende om man inte har en inkomst, och har man inget jobb så har man ingen inkomst. Det socialbidrag de har i hemländerna räcker till blöjor till barnen, det räcker inte till mat, säger Pirjo Holmström.

Vad känns svårast med situationen i lägret?

- Barnen. Det är den tyngsta biten för barnen har inte valt att leva i fattigdom i den här misären, det är orättvist. Det är skamligt att ett land inte kan ta ett större ansvar för barnen åtminstone.