Magnus Ölund står ute på lagret där han jobbar.
Magnus Ölund Foto: Magdalena Brander/Sveriges Radio

Såg sin oupptäckta adhd som en styrka

Magnus Ölund: Hade varit bra om det hade upptäckts tidigare
2:38 min

Magnus Ölund fick sin adhd-diagnos först som 35-åring när han brände ut sig. Innan dess såg han sina symtom bara som en styrka och tillgång.

Har du frågor kring neuropsykiatriska diagnoser? Skriv i kommenteringen! I eftermiddag svarar experten Elin Hagen på dina frågor!

2015 var det 1 488 personer med adhd som behandlats av läkare inom specialistvården i Västernorrland. Det är ungefär 200 fler patienter jämfört med 2014.

En av dem är Magnus Ölund från Örnsköldsvik. Ett av hans symtom är att han är väldigt känslig för intryck i sin omgivning.

– Det finns en klocka här som alltid tickar litegrann. Jag hör det svaga ljudet från fläktsystemet. Jag hör ändå lite från trafiken som ändå är lågtrafikerad och ibland är det till och med så att jag hör min puls litegrann, säger Magnus Ölund.

Ibland hör jag min puls litegrann.

Magnus Ölund har sedan han var liten alltid varit känslig för intryck, men det var först när han brände ut sig som han på grund av svåra sömnproblem utreddes via psykiatrin.

– Det är därför jag uppfattar saker som jag gör. Det är därför som jag är mer uppmärksam än andra och egentligen inte tål lika mycket störande moment.

Skolan har för honom alltid fungerat och hans oupptäckta adhd såg han som barn som en styrka.

Jag uppfattade det aldrig som ett problem.

– Jag visste ju om att jag var bättre än de flesta andra på att uppfatta saker och ting och hitta mönster och samband i min omgivning. Men det var aldrig så att jag uppfattade det som ett problem.

När han som 35-åring fick diagnosen började han också med centralstimulerande medicin. Utan den hade han absolut inte kunnat jobba heltid.

– Jag skulle tro att då hade jag väl klarat en halvtid, men inte så mycket mer.

– Medicinen för mig lägger ett litet lock på hur mycket uppe i varv jag kan gå. Den dämpar min uppfattningsförmåga. Det gör att jag inte går upp lika mycket i varv.

Hade det varit bra om du hade fått diagnosen tidigare?

– Jag hade antagligen inte gått in i väggen och kraschat. Det hade varit bra om det hade upptäckts tidigare helt klart och jag hade lärt mig att hantera den tidigare.

Han tror att om han idag hade gått i dagens skola så hade det inte fungerat då det mer idag handlar om grupparbeten, sammanställningar och jobba på egen hand.

– Jag hade liksom glömt, eller gjort det väldigt sent, och då hade jag blivit ett problem på ett annat sätt. 

Han tror att han då hade fått sin diagnos tidigare.

– De hade funderat mer på varför kan han inte sitta still, varför gör han andra grejer och varför försover han sig stup i kvarten, säger Magnus Ölund.

Relaterat

Mer om Leva med en diagnos

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".