Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Skägg - hippt på vikingatiden men hopplöst ute under bronsåldern

Publicerat tisdag 17 oktober 2017 kl 12.20
"Oftast har det förknippats med fertilitet. Stort skägg, bra fertilitet"
(2:53 min)
Barberare.
Ett skägg bli ansat. Kanske till en Gustav Vasa-variant? Foto: Helena Landstedt/TT.

Under vikingatiden fick man inte kritisera någons skägg. Det var en förolämpning som kunde leda till döden. På bronsåldern var däremot hakan renrakad.

Fredrik Birging har ett rejält skägg och Mikael Jägerbrand, arkeolog och skäggexpert, avgör snabbt att det handlar om ett klassiskt vikingaskägg. 

– Ett arbetarskägg, ett stridsskägg. Skäggen såg olika ut, översteprästerna under samma tid hade ett längre skägg, format som en flöjt. 

Alla vikingar hade skägg. Och att kritisera någons skägg skulle man inte göra.

– Det var en grov förolämpning. Man kunde bli dödad om man klagade på någons skägg. 

Niklas Axelsson har dålig skäggväxt. 

– Dom skulle inte ta dig på allvar, dom skulle sätta dig vid barnbordet. Eller bland slavarna. 

Vad är det som är så laddat med ansiktshår? 

– Oftast har det förknippats med fertilitet. Stort skägg, bra fertilitet. 

Men på bronsåldern var det tvärtom. Då skulle man dö ung. 

– Då var eftermälet viktigt. Man skulle dö ung, orakad och på ett bål. 

Att det var poppis att raka sig märks på fynden från den tiden. I många gravar har man hittat rakknivar. Bland annat i Rökland på Alnö.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".