Lär känna OS-stjärnan Niklas Edin
Lär känna OS-stjärnan Niklas Edin. Foto: Mats Fagerström/SR

Niklas Edin: Jag inspireras av Emil i Lönneberga

Edin: Jag inspireras av Emil i Lönneberga
15 min

Curlingstjärnan Niklas Edin tittar gärna på Vikings på TV, spelar biljard när han är ledig, äter mer än gärna thaimat, är en hopplöst dålig förlorare och har inspirerats mycket av Emil i Lönneberga.

Vi möter Niklas Edin i Curlinghallen i Karlstad som är som ett andra hem för laget.

Hem för Niklas annars är Sidensjö två mil utanför utanför Örnsköldsvik där han är uppvuxen men kom i tidig ålder till Karlstad där curlingresan satte fart. Han har varit med så länge att han till och med hade svårt att komma ihåg hur gammal han är när vi frågade.

– Trettiotvå, säger han efter att ha funderat ett tag. Jag var tvungen att tänka efter där.

Och han lever på ganska liten fot visar det sig också.

– 41-42 typ, så ganska små skor tyvärr.

Namn: Niklas Edin
Smeknamn:Nik (i Kanada)
Skostorlek: 41
Favoritmat: Thai red curry
Husdjur: Inte längre, för många resdagar
Favorit-TV-serie: Vikings
Favoritämne i skolan: Träslöjd
När jag var liten ville jag bli: Idrottsproffs
Efter karriären vill jag bli: Tränare/Ledare/Inspiratör (ha ha ha)
Det här gör jag när jag inte tränar: Mejlar, biljard:ar, bio:ar
Mitt liv på skalan 1-10: 7 (beroende på ryggoperationen)

Han gör sitt tredje OS i Sydkorea. De var oerhört nära att ta brons redan i Vancouver 2010. Men missade bronset med några centimeter, missade OS-finalen i Sochi 2014 med några millimeter. Ett dystert OS-minne som än idag gör honom irriterad.

– För det var så otänkbart i våra ögon, vi var det klart bättre laget och det var slumpmoment som jag pratat om tidigare som spelade in i lite större roll än vad vi hade hoppats att det skulle göra. Så i slutänden där handlade det om en bråkdel av en millimeter för att det skulle bli final, säger han.

Idrott har varit en stor del av hans liv där han tidigt drömde om att bli proffs i någon idrott, men träslöjd var annars det som attraherade honom mest i unga år då hans farbror var snickare och de bodde på en gård när han var liten. Mycket av tiden då så tillbringade han med att tälja nere i ”snickerboa” och bygga träkojor, men till skillnad mot Emil i Lönneberga var han där frivilligt till skillnad mot Emil som hamnade där när han gjort något bus.

– Precis, han var en stor inspirationskälla för mig måste jag säga. Jag har täljt många såna gubbar. Och hästar och sånt där genom åren.

Finns det några av dom kvar då?

– Det har jag säkert men inget som finns i lägenheten just nu, men de finns säkert någonstans där hemma om inte farsan använt dom som brasved.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".