Tufft leva på Sundsvalls eget Alcatraz – Draghällan

10 min

Draghällan ligger bara kring fem kilometer från Sundsvalls centrum, men var ändå en av Sveriges mest isolerade fyrplatser, svår att ta sig både till och från.

Draghällan är det lilla skäret med fyren som syns bra vid färd söderut på E4:an från Sundsvall. Fyren tändes 1879 och var bemannad av fyrpersonal som bodde i ett stort hus på det lilla skäret fram till 1966. Då automatiserades fyren, personalen flyttade och det stora huset revs.

Draghällan var en så liten ö att de som bodde där inte kunde gå ut, utom när det var riktigt fint väder. Fyrplatsen hade inte heller någon hamn utan fyrens båt fick dras uppför klippan. Fyrfamiljerna var vana vid att ibland vara isolerade i veckor.

Är det ostliga vindar är det som en häxgryta runt berget.

– Klippan är så liten så på två sidor stupar gården lodrätt ner i vattnet. Är det ostliga vindar är det särskilt besvärlig, för då är det som en häxgryta runt berget. Såna gånger är det inte gott att få ut en båt eller tänka landa där. Vi kan bli isolerade rätt länge, berättar fyrvaktarhustrun Helga Hägg i en inspelning från 1943. 

Kraftig mistlur

Mellan 1890 och 1989 var ön försedd med mistsignalering. Den första mistluren var handdriven men efterhand blev mistlurarna och dess ljud allt kraftigare.

Barbro Stenqvists far Bengt Rutkvist var den näst siste fyrmästaren på Draghällan. Barbro växte delvis upp på den periodvis isolerade ön. Vi träffar också Kenneth Melander som i många år var lots i Sundsvall och även vikarierade som fyrvaktare på 1960-talet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista