Högbonden – fyren högst upp på ”Djävulsön”

11 min

I sommar säkrades framtiden för Sveriges näst högst belägna fyrplats, tillika ett av Västernorrlands mest spännande besöksmål - Högbondens fyr.

Högbondens fyr ligger på 61 meters höjd på ön med samma namn. Själva tornet är 14 meter högt så ”lyshöjden” är totalt 75 meter. Fyrplatsen byggdes 1907-09.

Allra först byggdes linbanan från Klubbudden, den låga södra delen av ön och upp på berget där fyren skulle lysa ut över Bottenhavet. Någon hamn fanns inte egentligen utan de mindre båtarna lyftes upp och ned i havet med en handvevad vinsch.

I 54 år var fyrplatsen bemannad. Som mest bodde 21 personer i det stora bostadshuset, bland dem en lotsbarnskolelärarinna som undervisade fyrplatsens barn i en liten sal på vinden.

Men 1963 drogs en elkabel ut till ön, vilket gjorde det möjligt att automatisera driften av fyren. Fyrvaktarna flyttade i land. Under 1960- 70- och 80-talen nyttjades Högbonden delvis av försvaret men i slutet av 1980-talet iordningställdes fyrplatsen som vandrarhem.

Kan bli båtluffarmål

Tidigare i sommar blev det klart att Naturvårdsverket även i fortsättningen ska äga fyrplatsen och dess byggnader (med undantag av själva fyrtornet som är Sjöfartsverkets) och att en välbehövlig renovering av det stora huset ska äga rum så snart som möjligt.

Beskedet var välkommet inte minst för sundsvallsparet Marie och Olle Eriksson som sedan 2014 drivit vandrarhemmet och caféet på Högbonden.

– Vi hoppas få fortsätta här ute och kanske utveckla Högbonden till en destination på en båtluffarled längs Höga kusten, säger Olle Eriksson.

Fyrmästaren och hans sonson

Fyrmästare Erik Axel Söderblom (1879-1968) bodde och arbetade på Högbonden mellan 1913 och 1942.

– Man kan kalla Högbonden för ”Djävulsön”. Det var lite som ett fängelse där ute, sa Söderblom när Sveriges Radios Lars Madsén intervjuade honom 1963.

Gamle fyrmästare Söderblom bodde som pensionär i Bönhamn där han var en respekterad och betrodd person.

– Han var kungen i Bönhamn, minns barnbarnet Berndt Söderblom.

Berndt tillbringade många av sin barndoms somrar på 1930- och 40-talen på Högbonden.

– Hade det inte varit för att farmor Johanna alltid passade på mig hade jag aldrig överlevt. Det var 50 meters stup och jag brukade hänga i knävecken i räcket på kanten. Men en gång föll jag ordentligt, det var inne i fyren när jag skulle dra undan draperiet som skyddar linsen under dagen. Plötsligt föll jag rakt ner två meter. Men det gick bra, minns Berndt Söderblom.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista