1 av 2
Den osynliga väggen
2 av 2
Ingemar Carlehed

Den osynliga väggen av Harry Bernstein

P1 måndag 3 september kl 11.35 och 19.35

När ”Den osynliga väggen” av Harry Bernstein kom ut förra året innebar den det litterära genombrottet för sin då 96-årige upphovsman Harry Bernstein. Han är född 1910 och är sedan länge amerikan, men han föddes i England, och boken handlar om hans barndom i en liten industristad där vid tiden för första världskriget.

På gatan där han växte upp var alla fattiga. Fattiga judar på ena sidan, fattiga kristna på den andra. Med likartade levnadsvillkor men skilda åt av en osynlig vägg, eller mur, av religiöst högmod och religiös trångsynthet. En gräns som gick mitt i gatan, och som sällan överskreds. Bernstein berättar om hur kärlek trots detta  uppstår mellan jude och kristen, och vilka dramatiska följder det får, inte bara för de båda älskande och deras familjer utan för hela gatan.

Författaren har ett förflutet som lektör på filmbolag, där han hade till uppgift att granska insända manuskript och böcker som kunde tänkas bli film. Och den osynliga väggen är väldigt filmisk. Den lilla gatan är som en scen där  Harry Bernstein låter sitt unga jag,  lille Arry,  alltid vara på plats  och iaktta när något viktigt sker. Och är han inte på plats, så får han åtminstone tillfälle att tjuvlyssna, när dom vuxna sedan talar om det som hänt.

Bernstein skrev boken när hans hustru Ruby, som han varit gift med i nästan 70 år, dog i leukemi för några år sedan.

”Jag visste inte var jag skulle göra av mig själv”, har han sagt i en tidningsintervju, ”det blev så mycket tomhet, särskilt nattetid, som jag på nåt sätt måste fylla, och det fanns ingen annan stans att vända tankarna än det förflutna”.

Så Bernstein vände i minnet tillbaka till sin barndoms gata och alla människorna där: syskon och föräldrar, grannar på ömse sidor, rabbiner, lärare, affärsinnehavare. Ett helt galleri av tydligt tecknade, nästan Dickens-artade karaktärer  som han låter träda fram för oss.

Och deras öden och historier flätas in i varandra till en gemensam berättelse, som i sin tur utspelar sig mot bakgrunden av ett större historiskt och socialt sammanhang: den tidens pogromer, krig och  gryende socialism.

Boken har översatts av  Nils Larsson och uppläsare är Ingemar Carlehed. Följetongen går i 30 avsnitt.

Musiken som beledsagar historien är yiddish-musik ifrån den tiden. Den är hämtad från CD:n ”Klezmer Music” / Early yiddish instrumental music 1908-27, utgiven av  skivbolaget Arhoolie 1997.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".