Kristina blir utan färdtjänst när tillståndet dras in

3:53 min

Tre år fick Lissie Lindhult från Sala kämpa mot kommunen för att få ta med sig sin elrullstol på färdtjänstresorna innan hon fick rätt i Högsta förvaltningsdomstolen. Nu har Lissies granne Kristina Johansson fått sitt tillstånd indraget.

P4 Västmanland har rapporterat om Lissie Lindhult från Sala som i tre år kämpat mot kommunen för att få ta med sig sin elrullstol på färdtjänstresorna. Trots att hon gång på gång har fått rätt i de olika instanserna så har kommunen överklagat.

Men efter att Högsta förvaltningsdomstolen sagt sitt står det klart att Lissie Lindhult har rätt att ta med sig sin elrullstol och nu kan inte Sala kommun överklaga.

– Det känns jättebra. Det är helt fantastiskt att den lilla människan kan vinna över kommunen, säger Lissie Lindhult

Lissie Lindhults granne Kristina Johansson har samma behov men där är situationen en annan. Hennes tillstånd har dragits in och hon har inte längre rätt att ta med sig sin elrullstol på färdtjänstresorna. Ett beslut som hon har överklagat.

Nu kämpar Kristina med hjälp av Lissie för att inte hon ska behöva vänta tre år på att få ett svar.

– Det är tråkigt. Man kommer ingenstans. Det är så många paragrafer som man inte begriper, säger Kristina Johansson.

Lissie Lindhult fick kämpa i tre år. Hur känner du?

– Jag får väl hoppas att jag snart kan få tillbaka mitt tillstånd.

Lissie Lindhult fick alltså rätt av Högsta förvaltningsdomstolen att ta med sig sin elrullstol, ett beslut som Sala kommun inte kan överklaga. Nu är frågan om Kristina Johansson ska behöva gå samma väg som Lissie även om hon får rätt på sin överklagan.

Per-Olov Rapp som är socialdemokratiskt kommunalråd i Sala berättar vad Lissie Lindhults beslut betyder för framtida fall.

– Det ger oss en vägledning men det är inte så att det per automatik blir så att alla får nu. Varje enskilt fall måste prövas. Men är det liknande fall behöver vi kanske inte pröva varje fall ända upp i Högsta förvaltningsrätten.

Kommer Kristina Johansson att få gå samma väg som Lissie Lindhult fick göra?

– Det är för tidigt att säga. Vi politiker handlägger ju inte de här frågorna utan av tjänstemän men de har ju fått en viss vägledning. Varje person ska bedömas utifrån sina egna förutsättningar.

Om hon får rätt i första instans, kommer ni att godkänna beslutet då?

– Det törs jag inte svara på. Det är handläggarna som går tillbaka och tittar på det här. Vi fattar inga politiska beslut om det här utan vi har riktlinjer och nu har vi fått vägledning från Högsta förvaltningsdomstolen och då borde man väga in det i bedömningarna.

Så hon kan behöva gå till Högsta förvaltningsdomstolen hon också?

– Jag tror inte att vi ska behöva gå så långt. Då skulle det vara väldigt unikt och udda i så fall, säger Per-Olov Rapp (S), kommunalråd i Sala.

Lissie Lindhult är försiktigt hoppfull över Per-Olov Rapps svar hur kommunen i framtiden ska tänka och behandla liknande fall. Hon hoppas att hennes kamp nu kan hjälpa andra.

– Kan man använda mitt fall som ett pilotfall är det fantastiskt skönt för då är det många som kan bli hjälpta utav det.

– Jag hoppas! säger Kristina Johansson.

Magnus Andersson som är rättsombud på Neuroförbundet säger att det kan vara rimligt av kommunen att de testar fall men att de samtidigt måste ställa sig frågan hur långt det är rimligt att gå.

– Tyvärr är det inte helt ovanligt att personer hamnar i sådana här rättsprocesser. Om det här med Kristina är ett liknande fall återigen så bör man ju se Lissie Lindhults fall som vägledande. Det verkar ju orimligt att man ska ta det här vidare som i Lissies fall om det är ett liknande fall.

Vad tycker du om kommunens agerande? Kan det vara bra att de ser över att allt gått rätt till?