Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Skogen brinner / Foto: Emil Palmunen
1 av 10
Skogen brinner. Foto: Emil Palmunen.
Skogen brinner på andra sidan sjön / Foto: Emil Palmunen
2 av 10
Skogen brinner på andra sidan sjön. Foto: Emil Palmunen.
Röken ligger tät över Norberg
3 av 10
Poliser på plats vid samlingsplats i Norberg. Foto: Kennet Lindquist
Åsa Eriksson - kommunalråd i Norberg / Foto: Michael Gawell / SR
4 av 10
Åsa Eriksson, kommunalråd i Norberg. Foto: Michael Gawell/Sveriges Radio.
Reine Ullén - skadades vid skogsbranden / Foto: Michael Gawell / SR
5 av 10
Reine Ullén skadades vid skogsbranden. Foto: Michael Gawell/Sveriges Radio.
Lars-Göran Uddholm - Räddningsledare vid skogsbranden / Foto: Michael Gawell / SR
6 av 10
Lars-Göran Uddholm, räddningsledare vid skogsbranden. Foto: Michael Gawell/Sveriges Radio.
Per Sevelin och Emma Helmersson fick fly från elden
7 av 10
Per Sevelin och Emma Helmersson fick fly från elden. Foto: Martin Vare/Sveriges Radio.
Lars-Peder och Linda Lindström fick tillfälligt bo i en husvagn. / Foto: Marcus Carlsson / SR.
8 av 10
Lars-Peder och Linda Lindström fick tillfälligt bo i en husvagn. Foto: Marcus Carlsson/Sveriges Radio.
Svedd mark intill familjen Lindströms hus / Foto: Marcus Carlsson / SR
9 av 10
Svedd mark intill familjen Lindströms hus. Foto: Marcus Carlsson/Sveriges Radio.
Anitha Barrsäter - Svartådalens Bygdecenter / Foto: Michael Gawell / SR
10 av 10
Anitha Barrsäter, Svartådalens Bygdecenter. Foto: Michael Gawell/Sveriges Radio.

Skogsbranden - en tillbakablick på de kritiska dagarna

Branden som kunde ha utplånat Norberg
33 min

Det har nu gått fyra månader sedan den största skogsbranden i mannaminne härjade i Västmanland. En brand där det var nära att tätorten Norberg skulle evakueras. Nu gör vi en tillbakablick i vår dokumentär.

Branden startade den 31 juli, troligen i samband med markberedning mellan Seglingsberg och Öjesjön i Surahammars kommun. På grund av väderförhållanden spreds sig elden mycket snabbt, särskilt mellan 2 och 4 augusti. Och under de dagarna var det tidvis ett mycket kaotiskt läge där människor och djur fick evakueras, och några dagar senare hotades till och med tätorten Norberg.

Här hittar du all vår rapportering om skogsbranden. Och här hittar du en tidslinje som visar brandens utveckling.

P4 Västmanland hade en viktig roll i det hela som informations- och beredskapskanal. Vi gjorde väldigt många intervjuer på plats, träffade de som bekämpade elden och många av de som på olika sätt drabbades. De flesta intervjuer som gjordes sändes direkt.

I vår dokumentär får du en samlad bild av vad som hände och vi har i efterhand pratat med Åsa Eriksson, kommunstyrelsens ordförande i Norberg, om måndagen den 4 augusti då det stod och vägde om tätorten skulle utrymmas eller inte.

Hon var ledig den dag hon fick veta att Norberg hotades av branden:

– Ja, jag var ledig och skulle umgås med mina barn på stranden. Branden var ju väldigt påtaglig, jag bor ju i Karbenning, och såg hela tiden brandmolnet och det var en väldigt konstig stämning, barnen var stissiga och ingen kunde koncentrera sig på något annat. Alla vuxna på stranden försökte hela tiden uppdatera sig, säger Åsa Eriksson.

Hon lämnade familjen i hemmet i Karbenning och tog bilen in till kommunhuset och slets alltså mellan rollen som mamma och ledare för kommunen.

– Min sambo, som är 16:e generationen på gården, ville inte lämna hemmet. Han ville försvara gården och skogen, men jag behövde ju i egenskap av krisledningsnämndens ordförande kunna ha fullt fokus på att bara leda Norbergs kommun i den här krissituationen. Man måste ju ha helt fokus på att leda krisledningen, men det var svårt eftersom jag ju också är mamma och jag blev oerhört glad när min sambo till slut sa att de lämnar hemmet. Då kunde jag släppa att vara mamma, när jag visste att de satt sig i säkerhet i en annan kommun så kunde jag ha fullt fokus på krisledningsarbetet, vilket behövdes, säger hon.

– Det var så fruktansvärt många beslut som måste tas, det var mycket mediakontakter och för mig var det jätteviktigt att kunna ha 100 procent fokus på det.

Var du någon gång rädd?

– Under bilresan, den tid det tar att köra från Karbenning till kommunhuset, så var jag lite rädd eftersom jag inte alls visste vad som skulle hända och vad som skulle möta mig. Men så fort jag kom in hit och tog befälet och bestämde att det här är en exceptionell situation och att vi skulle kalla in krisledningsnämnden, då var jag aldrig rädd för egen del. Jag var rädd för andra människor och familjen, men då hade jag förmånen att ha tillgång till all information och vi var många som hjälptes åt och folk hörde av sig från när och fjärran och ville hjälpa till.

– Men det är klart att när prognosen sa att hela Norbergs tätort skulle vara övertänd 21:30 på kvällen, då undrade man ju hur många människor som skulle stryka med. Vi såg det som vår absolut främsta uppgift att rädda så många liv som bara gick, säger Åsa Eriksson (S), kommunstyrelsens ordförande i Norberg. 

Under måndagkvällen var läget kritiskt för Norberg, skulle det bli någon evakuering av tätorten eller inte. Men strax före midnatt tog räddningsledaren beslutet att inte evakuera. Däremot ville de att alla skulle vara redo om det ändå skulle bli aktuellt.

Tidigare under måndagen evakuerades boende i Ängelsberg, Västervåla, Sörhörende, Stenbroviken, Hörnsjöfors och Gammelby. Totalt var det omkring tusen personer som lämnade sina hem.

En del fick fly hals över huvud. Exempelvis Per Sevelin och Emma Helmersson från Stabäck norr om Ängelsberg. Läs och hör mer om deras berättelse här.

Och Lars-Peder Lindström lämnade sitt hus utanför Västerfärnebo tillsammans med sin fru. De fick bo några veckor i en husvagn.

Räddningsledningen tog beslut om att ta hjälp utifrån då Sverige i dag saknar effektiva verktyg för brandbekämpning av stora skogsbränder från luften. Det fanns helikoptrar, men de räckte inte för att få stopp på spridningen.

Man tog då kontakt med Italien och Frankrike som har flygplan utrustade för vattenbombning.

De franska planen landade på Hässlö på tisdagkvällen, de italienska försenades av dåligt väder och kom först på onsdagmorgonen. Och under onsdagkvällen inleddes vattenbombningarna. 700 000 liter släpptes första kvällen, dagen efter uppemot 2 miljoner liter.

En person fick sätta livet till under branden. En skogsarbetare var tillsammans med en arbetskamrat ute i skogen norr om Stabäck när de överaskades av elden. Kamraten, 42-årige Reine Ullén, överlevde:

– Jag och min chaufför skulle byta skift, vi skulle titta på en skogsväg, och när vi kom tillbaka till lastbilen igen överraskades vi av eldbomber och en stor eldstorm som kom ekot oss. Då var paniken fullständig, berättar Reine i en intervju gjord av P4 Dalarna.

Han berättar om ett telefonsamtal med sin hustru när han trodde att hoppet var ute:

– Jag ringde upp frugan och sade att hon ska ta hand om barnen och att jag älskar henne. Hon blev vilt förtvivlad och lyckades hålla mig kvar i telefonen så gott som hela tiden. Hon ringde upp mig flera gånger och åkte mot platsen där jag var.

Reine Ullén hade tur, han räddades i sista stund av tre brandmän som gjorde en heroisk insats i eldhavet. Men han hann få allvarliga brännskador:

– Ja, 65-procentiga brännskador av tredje graden, så det gör ont och det är lång konvalescens. Jag är transplanterad på armarna och händerna, på låren och ryggen.

Anitha Barrsäter jobbar på Svartådalens bygdecenter i Västerfärnebo, hon har träffat många av de som förlorat skog och byggnader. Och det handlar först och främst om att finnas tillhand, säger hon:

– Vi försöker att lyssna, att låta människor berätta och delge sina tankar och funderingar, och när vi känner att det här är en person som behöver ha mer hjälp så försöker vi se till att personen får en kontakt om det känns lämpligt. Vi är ju medmänniskor i det här sammanhanget, men vi sitter på ett nätverk där vi kan hjälpa människor att komma rätt i kontakterna och få det stöd man behöver, säger Anitha Barrsäter.

Har ni lyckats med det?

– Ja, men vi kan ju inte ta folk i handen och gå till någon, vi kan bara tala om vad som är möjligt, vilka resurser som finns tillgängliga och vilka personer eller vilken organisation man känner kan vara lämplig att ta kontakt med. Vi försöker också länka vidare frågeställningar till exempelvis Länsstyrelsens krishanteringsgrupp som i sin tur kan hantera detta.

Svartådalens bygdecenter har varit med och startat upp by möten för att ge möjlighet för de som vill prata om branden, följderna och framtiden. Och mycket ska dokumenteras, och där kommer Länsmuseet in i bilden, berättar Anitha:

– De här mötena handlar om att få in människors berättelser om branden, den egna upplevda berättelsen. I och med att man sitter ned tillsammans och berättar för varandra så är det också ett sätt att lasta av för en själv och få stöd. Och det här vill vi att de dokumenterar så att det kan sparas för framtiden, det kan vara bild, text eller ljud.

Informationen som samlas in kommer att avidentifieras, inga namn kommer att förekomma, och därefter skickas materialet till Länsmuseet så småningom:

– Vi ska få hjälp av de att arkivera det här för framtiden. Det handlar om framtida forskning, att kunna gå tillbaka, säger hon.

Måndagen den 11 augusti bedömde räddningsledaren, Lars-Göran Uddholm, att skogsbranden som rasat sedan den 31 juli, var under kontroll.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".