enköping

Långa köer till psykiatri i Enköping

Barn-och ungdomspsykiatrin, BUP i Uppsala län har nästan inga väntetider alls, men i Enköping står 14 barn i kö för att få komma till BUP. Vissa av dem har väntat i snart ett år.

Agneta Rosling är verksamhetschef vid barnpsykiatriska kliniken på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.
- Vi har försökt att jobba väldigt aktivt med att hålla köerna nere. Eftersom det inte är bra för barn och ungdomar att behöva vänta. På de flesta mottagningar har vi inte överskridit vårdgarantin hittills.

Men det finns ett ställe där det finns köer. Enköpings kommun. 14 barn har nu väntat i snart ett år på att få komma till BUP. Under tiden försöker man att hjälpa dem inom VITS-programmet, ett samarbete mellan förskola, skola, barnhälsovård och elevhälsan. Agneta Rosling tycker att det är bra att VITS fångar upp barnen på ett tidigt plan, men tror samtidigt att det är just på grund av omsorgen från kommunen som fler ärenden uppmärksammas och bildar kö på BUP. Men Maud Riesten samordnare på VITS i Enköping tror att kön beror på underbemanning.
- Under ett helt år hade vi ingen läkare på BUP, och där har det blivit en propp, det gjorde ju att inga ärenden kom vidare utan då fick vi på VITS-teamet försöka på olika sätt hjälpa skolan och familjen på annat sätt än att de fick träffa en läkare. Men jag vill betona att ingen familj blev stående utan insats. Alla har erbjudits föräldrautbildningar skolan erbjuds också handledning och stöd och vi har också informationsträffar. En som har fått hjälp av Vits-teamet i Enköping är Ulrika Andersson, mamma till 11-årige Oscar som har ADHD:
- han har nog alltid varit lite sprallig, inte kunnat sitta still, men det var i skolan som det visade sig att det inte funkar, han hänger inte med. Vi blev kallade till ett möte på skolan med rektor och psykolog och blev presenterade för ett Vits team.

Två år senare fick de komma till BUP. Oskar fick diagnosen ADHD och medicin.
- Vi är inne på 3.e, 4.e veckan och det funkar. Han är mycket lugnare och kan koncentrera sig helt enkelt. Vi ville få hjälp, att han skulle bli lugnare, därför var ju vi glada att det fanns medicin som gjorde det.

Monika Titor
monika.titor@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".