"Andra barn kan inte förstå"

Runt 380 barn från länets kommuner är just nu placerade i fosterhem. Vi har träffat ett av länets fosterbarn. Hon är 14 år i dag och har placerats åtta gånger. Under de tidiga åren var det många flyttar fram och tillbaka till dess att hon hamnade i den familj hon nu bor i. Dit kom hon som åttaåring.

– Jag började bo hos min mamma och pappa, men de skildes och jag började bo varannan vecka och sedan hos mormor och farmor. Efter ett tag fick jag byta till ett familjehem.

Fast i det första familjehemmet, dit hon kom i sjuårsåldern, trivdes hon inte.
– Det blev liksom inte bra. De behandlade sina barn bättre.

Så som åttaåring fick hon flytta till familjen hon bor hos nu. Där har hon nu bott i sex års tid och trivs jättebra.
– Nu när jag bor här så längtar jag hem när jag är borta. Men det gjorde jag inte på det första stället, då fanns egentligen inget hemma.

Vad gjorde att du inte kände dig ensam när du kom hit?
– De brydde sig om mig, det fanns syskon här. Man blev hemma direkt, fick sitt eget rum och sina egna grejer. Det fanns regler. På det förra stället fanns ingenting att säga till om.

I det första fosterhemmet satt hon mest på sitt rum förutom när hon gick ner och åt.
– Det var ensamt.

När förstod du att det här skulle bli ditt nya hem, din nya familj?
– Jag trodde jag skulle flytta hem till pappa efter tre år, men det blev inte så. Min pappa berättade att han tyckte att det skulle bli bättre att jag blev kvar här, att han inte skulle klara att ta hand om oss.
– Då blev jag besviken, eftersom jag hoppats att det skulle bli som förr. Fast jag var ändå glad att det var okej om jag ville bo kvar här.

Vad är svårast med den situation du varit i? Att flytta och komma in i en ny familj?
– Svårast var nog regler. Jag hade inte haft några regler innan. Jag fick ju göra nästan vad jag ville. Och när de började bestämma var det lite jobbigt.

Du har flyttat runt mycket, känner du att socialen har förstått dig och sett till ditt bästa?
– Ja, det har de. De kommer nästan för ofta. För man svara nästan på samma frågor varje gång. Men för dem som inte har det så bra är det bra att de kommer ofta.

En del barn far illa i familjehem, vad tänker du om det?
– Jag tycker det är hemskt. Eftersom de redan haft det dåligt och kommer till ett ställe och förväntar sig att det ska bli bättre. Det tycker jag är dålig, att de inte har koll på vart barnen kommer någonstans.

Därför tycker hon att det är bra att soc kommer och hälsar på. Men hon tycker att besöken ska vara oanmälda.
– På mitt förra ställe åkte vi till en leksaksaffär dagen innan soc skulle komma, så att det skulle se ut som att vi hade det bättre än vi hade det.

Det pratas ju ofta illa om fosterhem…
– Ja, det är fel att de säger så mycket dåliga grejer, när det finns så många bra ställen. Det blir så att folk tror så mycket som inte är sant.

Hur reagerar dina kompisar när du säger att du bor i fosterhem?
– Först så var det många som inte trodde mig. Det kanske inte är så många som berättar det. Mina kompisars föräldrar trodde att jag gjort något dumt. Men då berättade de att det inte var mitt fel.

Hur tror du att alla de här flyttarna har påverkat dig som människa?
– Jag förstår hur andra har det. Andra barn kan ju inte förstå hur det är att bo i ett familjehem. De har ju bott hos sina föräldrar sedan de var små, och känt säkerhet sedan de var små. Men vi andra har ju haft det – osäkert.


Mona Wahlund
mona.wahlund@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista