Korsning mellan hund och varg

För mellan tusen och tvåtusen år sen korsades tamhundar och vargar i Skandinavien. Det visar en ny studie som bland annat gjorts vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala och Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

– Det är mycket ovanligt, så det är en väldigt speciell grej att just här i Skandinavien har hundarna korsats med varg någon gång för några få tusen år sen. Den här inkorsningen hittar vi bara hos gråhund, jämthund och lapphund, säger Peter Savolainen som är en av forskarna bakom studien.

Hunden uppstod för uppskattningsvis tio till femton tusen år sedan. Efter det har vargar och hundar i princip levt åtskilda. Men dagens gråhund, jämthund och lapphund har alltså varg-DNA i sig.

Det handlar om DNA som inte kommer från ursprunget utan som måste komma från möten långt senare mellan vargar och tama hundar. Det menar forskarna, efter att ha gått igenom arvsmassan hos 500 moderna hundraser från Europa, Ryssland och Nordamerika.

Korsningen mellan hund och varg skedde för mellan 500 och 3 000 år sedan, enligt studien. Varginblandningen skedde hos den gemensamma förfadern till nämnda hundraser.

Det som forskarna har studerat är så kallat mitokondriellt DNA, som fungerar som ett slags uppslagsbok över en individs genetiska historia.

Varför de här korsningarna skett just i Skandinavien har forskarna inget svar på. Inte heller vad gäller hur många individer som kan ha korsats eller hur det gick till. Men människan hade nog ett finger med i spelet, säger Peter Savolainen.
– Man kan ju tänka sig att människan hade fått för sig att om vi korsar vargen med hunden så kanske hunden blir större och starkare.

– En annan teori skulle kunna vara att man har tagit hand om vargungar, kanske, i en människogrupp. Sedan har de här vargarna vuxit upp och blandat sig med människornas hundar. Det är kanske den troligaste teorin, säger Peter Savolainen.

Kan inte människans hundar ha sprungit till skogs och där stött på vargar, som de sedan parat sig med?
– Det är nog inte så att de sprungit till skogs. Vi vet att vildhundar och vargar som lever i samma område tenderar att hålla sig från varandra. I Italien, till exempel, finns vilda hundar och vargar i samma områden. Och det är ytterst sällsynt att de korsar sig. Det händer nästan aldrig.

Gråhundar, jämthundar och lapphundar är samtliga stora, lurviga - och lite varglika, åtminstone jämfört med många andra hundraser. Men de utseendemässiga varglikheterna beror sannolikt på andra saker, säger Peter Savolainen.
– Det är en attraktiv tanke att de ser varglika ut på grund av vargkorsningen. Men det finns andra raser, siberian husky och inuiternas slädhundar, till exempel, som liknar vargar utseendemässigt. Och hos dem hittar vi inte det här tecknet.

Utseendet behöver alltså inte ha med varginkorsningen att göra, enligt Peter Savolainen.
– Det kan nog handla mer att hundar som lever i den nordliga miljön tenderar att se ut lite grann som en varg.