Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Uppsalaforskare väntar på signal från rymdsonden Rosetta

Publicerat måndag 20 januari 2014 kl 15.18
Anders Eriksson: Det är spännande...
(11 min)
Nu ska Rosetta väckas upp ur sin dvala. Bild: European Space Agency, ESA.

Det är tio år sedan rymdsonden Rosetta lämnade jorden, och de senaste åren har den legat i en slags dvala. Men i dag ska den vakna till liv igen, är det tänkt. Anders Eriksson på institutet för rymdfysik i Uppsala, som ansvarar för ett av instrumenten på rymdsonden, väntar med spänning denna eftermiddag.

I tio års tid har Rosetta varit på väg mot kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko och i juni 2011 försattes den i dvala för att spara energi. Europeiska rymdstyrelsen, ESA, satte på måndagen igång arbetet med att väcka sonden.

Vid elvatiden i förmiddags skickades signalen som ska väcka Rosetta, nu värms systemen upp för att förhoppningsvis ge besked vid sex-tiden ikväll om att sonden vaknat, säger forskaren Anders Eriksson på Institutet för rymdfysik vid Uppsala universitet. Han ansvarar för en av instrumenten på Rosetta-sonden.

– Det finns egentligen inget skäl att tro att det inte ska gå som det ska, men nu fungerar ju inte mänsklig psykologi så. Utan den fungerar ju som så, att eftersom vi inte hört något på mer än två år så undrar vi ju hur det är ställt?

Sedan i juni 2011 har den befunnit sig så långt ut från solen att dess solpaneler inte kunnat försörja systemen ombord med el. Nedstängd, i isande kyla och helt utan kontakt med jorden har den svävat fram i två och ett halvt år, strax innanför Jupiters bana.

I augusti är det tänkt att man ska nå fram till kometen och lägga sig i omloppsbana, för att i november försöka sätta ner en landare på kometens kärna, en isig klump, bara några kilometer i diameter. Fylld av djupfryst vatten, grus och organiska ämnen, som man tror kan rymma information om hur vårt solsystem en gång skapades. Men allt bygger på att sondens instrument klarat den extrema kylan, och att väckarklockan ombord fortfarande fungerar.

Idag, klockan elva på förmiddagen, svensk tid, var den satt att starta Rosettas datorer, som förhoppningsvis långsamt ska vakna till liv, få sonden att vända sin parabol mot jorden, och skicka sin efterlängtade OK-signal, de 673 miljoner kilometrarna hem till jorden. En signal som rymdfysikern Anders Eriksson, och hans medforskare från nio länder, hoppas ska nå fram någon gång under eftermiddagen, kvällen idag.

– Värmarna går just nu i sex timmar. Sen ska den sluta snurra runt och rikta antennerna mot jorden och skicka en signal som då dyker upp på en skärm hos ESA:s rymdkontroll. Det ska ske vid halv sju svensk tid. Det kan komma tidigare, men det kan också hända att det dröjer flera dagar.

Vad kommer Rosetta att göra, vad är målet?

– Rosetta ska göra den mest noggranna undersökningen av en komet någonsin. På bara några kilometers avstånd ska man cirkla runt en kometkärna, en stor snöklump ute i rymden, och sätta ner en liten landare på den.

Hur har Sverige medverkat i allt det här?

– Sverige bidrar med två stycken instrument: en jonspektrometer från institutet för rymdfysik i Kiruna och en liten rymdstation från institutet för rymdfysik i Uppsala. Sen har Sverige dessutom filtren till kameran. Det är förstås väldigt viktigt att få bra bilder av hur den här snöklumpen ut. Dessutom är parabolantennen som Rosetta använder för att kommunicera med jorden ett svenskt industribidrag.

Hur viktiga är sådana här projekt för svensk forskning?

– Det är ju det sätt vi har för att få mer kunskap om vår hembygd i universum, alltså vårt solsystem. Vi måste ta oss ut i det för att kunna se i detalj, så att kunna vara med i den här typen av projekt är verkligen av fundamental vikt för oss annars kan vi inte vara med i främsta ledet av forskningen. Så vill vi ägna oss åt detta så är det just den här typen av projekt vi ska engagera oss i. Här har vi varit väldigt lyckligt lottade, eller kanske framgångsrika för vi har väldigt bra möjligheter att ta oss ut. Redan nu finns svenska instrument runt Venus, Mars och Saturnus. Om tio år är vi på väg till Jupiter och vi bygger instrument som ska åka till Merkurius. Snart har vi varit på alla planeter utom Uranus och Neptunus.

Du har jobbat i åratal med Rosetta, hur känns det nu?

– Det är ju lite speciellt, vi har ju jobbat i 20 år med det här. För tio år sedan hade vi byggt färdigt instrumentet och sände upp det i rymden. Sen har det alltså varit tio års kryssning genom solsystemet för att komma fram dit vi är nu. 20 januari 2014 har varit ett datum som legat så långt fram i tiden att man nästan trodde att det inte skulle komma, men det gjorde det, säger Anders Eriksson på Institutet för rymdfysik vid Uppsala universitet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".