Uppsala By Light

Först kom jag att tänka på Robert de Niro i Taxidriver. Det svarta blänket i gatan genom bilrutan i New York. Jag hörde lite musik också, inte Bernard Herrmans i filmen utan en annan.

En lite trevande tenorsax väste till i innerörat, precis vid Nybron. Den kom smygande genom trafikljudet upp mot Carolina, som badade i ljus. Det stora biblioteket såg ut som en jättepepparkaka, med spritsade fönster, helt bisarrt. Precis som i en film, tänkte jag.

En vemodig, nästan sorglig melodi var det som växte till sig i det Skytteanska blåa, blues är ju blått. Svarta vandrande skuggor mot melankoliskt indigo. Genom videokameran ser jag hur vackert Uppsala är, trots mörkret, eller tack vare de nästan surrealistiska ljussättningarna denna kväll.

Vid Jernbron blir jag stående länge, filmar cyklister och nattvandrare som entusiastiskt får bron att lysa upp, slockna och ändra färg. Rött, grönt, gult, blått. Det ser overkligt vackert ut i kameran. Precis som i en film, som sagt.

Tenorsaxen väser vidare, nu lite mer som Karl-Bertil Jonsson. Mera blues vid Eddaspången, blått vattenblänk. På Stora torget går jag runt i mer än en timme. Filmar cyklar i blått vid Duka, Uppsalabuss i djuprött, Åhlens växlar till grönt. Människor på väg, bort eller hem. Några har tid, andra har bråttom. Jag får en lite skön, kontinental känsla, stadens puls efter stängningsdags, lite Paris, faktiskt. Vid Seine. Och två belysta Eiffeltorn på domkyrkan.

Någon frågar varför jag filmar. Varför? Kanske för att det kommer att ta slut. Som en smärtsamt ljuvlig försommarkväll, för att vi vet att ögonblicket snart är förbi. Förgängligheten, kött som ska bli hö.

Nu hör jag musiken hela tiden, den börjar inspirera mig till att ta bättre bilder. Under Klostergatans snurrande discokula, installerad av stadsteatern, försöker jag få förbipasserande att dansa runt i sköna virvlar. Tänk vilka bilder, spontan discodans på gågatan! De flesta är oförstående och mycket motvilliga, det kan bero på att de inte kan höra musiken, det är nämligen tvärtyst under discokulan. Det är ju bara jag som hör, saxen är borta, nu är det pumpande soulbrass i innerörat. Till sist får jag ett par att dansa vals till mina uppmuntrande tjoanden. Tack för det! Vals och disco, det måste gå att fixa till i datorn.

Men musiken, var kommer den ifrån? Tänker på Ingmar Bergman som ställde den frågan i Sommarprogrammet. Nu finns plötsligt musiken där i mitt huvud och den är nu så intensiv och angelägen att det känns som om bildernas uppgift är att ackompanjera musiken istället. Typ musikvideo. Det verkar dessutom som om musiken är mycket äldre än filmen, liksom begagnad och nostalgisk, som om melodin fanns till långt innan. Konstigt.

Det blev en film. Fyra minuter och tio sekunder. Med discodans. Karl- Bertil Jonsson-melodin med tenorsaxen har jag döpt till Uppsala By Light. Den är vemodig, nästan sorglig och filmen är omöjlig att tänka sig utan den. Musiken ÄR filmen, Robert de Niro ÄR Taxidriver, för att prata hollywoodaffischspråk.

Varför passar det sorgliga ihop med det vackra? Ingen spelar glad musik till ett älskande par eller en solnedgång. Förgängligheten igen.

Skönhet och lycka måste också nån gång ta slut, det är sorgligt. Så måste det hänga ihop. Melodierna är alltså minnesbärarna. Det räcker med att lyssna på melodin så ser du alla bilder igen eller får känslan tillbaka eller känner doften eller stämningen vid det ögonblicket. Det gäller även svärtan och smärtan, pinsamheter och gråt. Ingen kommer undan.

Melodiminnet har liksom spelat in allt som upplevdes i den stunden, som de blänkande gatorna, precis som i Taxidriver, och det skytteanska blåa.

Uppsala By Light är min melodi. Ett soundtrack för några timmars filmupplevelse kring Fyrisån.

Detta är mitt musikminne. Musiken är själva minnet. En vemodig, nästan sorglig melodi.

Roland Ericson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".