Frihet i krigets Beirut

Jag har ett minne som härrör från början av 1989. Vi var ett gäng som höll ihop ganska mycket i Libanon.

När det var lite lugnt började vi ordna bussresor med utflykt till bergen och områden vi aldrig hade sett tidigare. Vi åkte faktiskt inte långt, utan bara 60-80 km upp i bergen och hade trevligt, gänget ihop med andra ungdomar som vi bjöd med på våra resor.

Vi hann tyvärr bara med några få resor innan det small till ordentligt och vapenvilan bröts igen. Kriget tvingade oss igen att hålla oss kvar i vårt kvarter och sluta med våra utflykter, men känslan av att kunna röra sig och resa fritt utan att behöva bli stoppad var underbar!

Sista gången vi åkte på en sådan resa sjöng vi på väg hem ”bussen” av Fairuz i hela bussen. Vi var så glada och förhoppningsfulla så att bussen aldrig blev stoppad av vägspärrar eller andra kontroller. Vi kände att bussen flög över Libanons vägar med vår röst och glädje. Det var sista gången vi kunde ordna en sådan resa. Den 23 mars 1989 small det till igen och gänget splittrades för alltid.

Den libanesiska sångerskan Fairuz är Libanons och arabvärldens största artist, älskad av många, hennes låtar går hem hos många och har skrivits av en rad kända poeter och musiker. Utan Fairuz hade krigets fasor varit ännu hårdare och livet blev något mildare med hennes låtar och texter.

Än idag lyssnar jag mer än gärna på henne och speciellt när jag har det tufft i vardagen eller om jag är glad! Allra bäst gillar jag hennes hyllningslåt till Beirut som hon sjön när det var som värst i inbördeskriget i Beirut.

Med vänliga hälsningar
Mohamad Hassan

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".