Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Farlig sommar på väg 44

Jag stoppar in en cd i spelaren för att förhöja den soliga semesterstämning som omger mig i bilen på vägen mellan Uddevalla och Trollhättan.

Jag är så nöjd och stolt över att jag är ute på semester alldeles själv. Solen lyser och jag har just stannat och fikat på ett litet kafé uppe på en höjd. Det var bara jag där och killen bakom disken skojade lite och allt var hur bra som helst.

Känner att jag är ute på ett litet äventyr. Gör som jag vill, åker dit jag vill och spelar hur högt som helst i bilen! Kiri te Kanawa sjunger och Mozarts aria flödar ut och ger som ett soundtrack till det jag ser, sommarvackert landskap, alla krav och plikter långt långt borta.

Jag finns inte riktigt till här på jorden eftersom jag är ett med sommaren och vinden och samtidigt är närvaron total i musiken och resan.

Vill spara ögonblickets känsla av lycka och självständighet länge länge.

På höger sida dyker det upp en jordgubbsodling med självplock. Får möte med en vit Saab, fort går det men inom det tillåtna. Han blinkar inte så han ska rakt fram helt klart. Eller….

Nej, nej vad gör han, ser han inte att jag kommer här, måste svänga undan han kommer att krocka mej, svänga undan svänga neeeeej………..

Krasch.. världen finns inte mer, jag trycker ansiktet mot en stor vit påse, det är airbagen som har löst ut och ånga pyser runt om kring mig. Det knakar och knäpper och snart kommer bilen att börja brinna, måste ta mig ut, ut, ut… Får upp dörren och kravlar ett par steg upp från diket, sen faller jag ihop och hinner se att bilen ligger som ett skrynkligt godispapper i diket.

Ligger med ansiktet i gräset, känner vatten tränga in igenom kläderna, kallt, blött det värker i hela kroppen och jag vet inte om jag lever eller är död. Smärtan och vätan får mig att tänka att jag inte är riktigt död i alla fall. Vågar inte röra mig, inga tankar finns kvar. Tiden står stilla.

Mozart flödar ut över olycksplatsen lika ljuvligt vackert som innan, cd-spelaren är intakt. Det ryker från bilvraket, folk kommer springande och jag känner att jag inte står ut med den ljuvliga vackra sången som liksom behärskar hela scenen och skapar en helt absurd stämning.

Folk skriker till mig att ligga stilla, ambulanssirénen kryper in i arian och jag bara kvider stäng av, stäng av musiken…

Jag kommer sedan att bli helt återställd men en obehaglig stämning kom länge krypande inpå mig när jag lyssnar på den skivan som jag fortfarande har kvar.

Britta

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".