Thörnqvist och första friheten

Det var 1966, jag var 18 år, hade kommit in på Tollare Folkhögskola. Vilken lycka! Jag som inte hade fått gått i mer än 8:årig folkskola. Jag hade nog kommit in på flickskolan, men mina föräldrar hade inte råd.

Föresten lät det inte så roligt. Men nu, nu skulle jag få lära mig något, och få bo hemifrån.

Men det var nervöst, inte kände jag någon, och blyg var jag. Jag kom fram en söndagskväll, vi bodde i Eskilstuna, men hade inte bil så det var tåget och så i Stockholm, hitta en buss som gick till Tollare som ligger i Nacka. Jag kom till en stor herrgårdsbyggnad, som låg väldigt vackert vid Skurusundet.

Det var i september och parken var vacker. Jag vart mottagen av, tror jag, Husmor, som visade mig till mitt rum. Jag fick dela rum med en flicka från Dalarna.

Dagen efter började vi med skola, en hel del ämnen var främmande som Filosofi, men allt var kul. Så hade vi samkväm, men de skall vi inte tala om här, men roligt var det och mycket flörtning, vi var ju både flickor och pojkar och väldigt olika åldrar.

Jag blev väldigt snart bekant med de som gick där, till och med de i 2:an! En av flickorna i 2:an tror jag hette Kajsa, vi fick en härlig kontakt, hade mycket kul, trots att vi var så väldigt olika. Vad jag mins av henne var att hon hade jobbat i skogen, tror det inte var kocka utan timmerhuggare.

Konstigt och ovanligt för mig, lilla smala ”Unge” som absolut trodde att det bara var karlar som jobbade i skogen. När vi hade ätit mat, lunch och middag så skulle vi gå till elevhemmet. Vi var rätt många som travade på, det var inte långt. Det var mycket skoj och skratt. Så skulle jag och Kajsa gå i takt med händerna om varandras midja.

Så skulle det sjungas. Det kan ha varit olika melodier från början men så småning om fastnade vi för en bit av Owe Törnqvist ”Marianne”. Extra roligt med mitt namn efter som Marianne inte är så vanligt i melodier. När man sjöng den i marsch takt var den alldeles utmärkt att gå till. Hur länge de här marscherna på gick vet jag inte, men det känns som det var hela tiden vi var på Tollare. Tyvärr har jag aldrig hört Owe Törnqvist sjunga den, de gånger jag lyssnat på honom. Men jag har en mycket sliten EP som jag ömt sparat, med ”Marianne”.

När jag tänker på melodin ”Marianne” så far jag verkligen till ”Nostlgien”, tänker på allt rolig, alla underbara minnen från en tid när man var alldeles fri och lycklig, och trodde att det alltid skulle vara så. Minns hur jag köpte kappa och skor, som inte alls passade för vinter, men de var snygga.

Så när jag skulle vara fin och ha kappan frös jag förskräckligt. Skorna fick vara till sommaren, ja, i alla fall våren. Det fick bli de gamla skorna som var lite varmare.

Att skaffa pärmar och block och pennor m.m. Att få välja själv. Men tyvärr så satte ekonomin stopp ibland. Det fanns inga studielån vad jag mins, för vi hade det alltid knapert. Tänk de lektioner som man inte bara orkade vara vaken under för man var så trött efter att varit uppe för länge och diskuterat, eller kramats med någon kille, det var ingen som påpekade att man skulle gå och lägga sig. Eller när vi åkte till Konserthuset och lyssnade på Lainol Hamilton ( tyvärr alldeles felstavat) han med vibrafonen.

Vi var alldeles saliga efteråt. Jag hade fått till håret så de andra trodde jag varit till frissan. Tänk alla diskussioner jag fick lära mig att vara med i, där jag fick lov att stå för mina åsikter. Brasaftnarna, då vi lärde oss uppskatta Dan Andersson, glömmer jag aldrig. Hade väl hört lite av honom förut, men nu fick vi frossa i hans dikter och melodier, där kan man verkligen falla in i gamla minnen, för i motsats till Owe Törnqvist ”Marianne” så hörs Dan Andersson ibland på radio, men jag tänker ofta då på ”Marianne” melodin och Tollare.

Känner att jag skulle kunna skriva hur länge som helst. Det var en omvälvande tid, från att varit en liten flicka, trots 18 år, som lydde Mamma och Pappa, till att få göra mer som jag ville. Att ta egna beslut, på ont och gott. Ja, allt det där och mer till tänker jag på, eller blir nostalgisk, när jag tänker på Owe Törnqvist och ”Marianne”. Hoppas att Owe sjunger den någon gång.

Varma hälsningar
Marianne

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".