Bara introt gör att jag stelnar till!

Mitt starkaste musikminne är från 1967. Jag var på språkresa, 15 år gammal, i Torquay i England.

Jag och en kompis bodde i varsin familj och gick i skolan på dagarna. På fredagskvällarna var det disco i kyrkans regi i den skola vi gick. Vi gick naturligtvis dit i hopp om att träffa engelska ungdomar.

Det var härlig stäming och absolut nyktert och musiken flödade. Där stod han, den snyggaste bland snygga (tyckte jag då) och han tittade på mig bland alla.

Han kom emot mig och jag trodde inte det var sant när han frågade om vi skulle dansa? Låten som spelades var A whiter shade of pale med Procul Harum och vi dansade tätt tryckta till varandra och jag var den lyckligaste i världen.

Vi dansade många danser den kvällen och faktiskt valde han att följa mig till porten eller dörren till huset där jag bodde. Vi träffades under tre veckor av dom fyra jag var där för sedan kom det någon annan tjej i vägen, hm!

Han hette Victor och var lång,mörk och brunögd. Min man idag heter Lasse och han är lång, mörk och brunögd.

När jag hör A whiter shade of pale idag blir jag 15 igen och kan känna doften i discolokalen och jag kan se Victor framför mig. Jag tror det är det starkaste minne jag har till en låt även om det finns fler genom livet. Den låten är speciell, bara jag hör introt så stelnar jag till lite. Härlig känsla!!

Bästa hälsningar
Kristina

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".