”Den här kvällen tänkte ingen på att hitta en partner”

Jag är uppvuxen i Gävle och till min ungdom hör besöken på Gävle Folkets Park. Den här musikhändelsen utspelades 1964 just på denna plats.

Det var en varm sommarkväll och den världsberömda Ray Charles skulle uppträda på Folkets Park och mina förväntningar var mycket höga.

När jag kom fram till parken tillsammans med min kompis Göran kunde vi se att det var långa köer och att Ray Charles således var mycket populär.

Inne på Parken fanns det på den här tiden tre olika dansbanor. Det fanns en utomhusbana där man mest dansade ”gammalt” och inomhus var det en mindre dansbana också för ”gammalt”, men sedan fanns det en stor dansbana för oss ungdomar som kallades Rotundan.

Det var egentligen märkliga tillställningar här inne på Rotundan. Där stod alla vackra flickor i en stor klump framför orkestern som satt något upphöjt på podiet och en bit bort stod vi alla killar i en annan klump.

Och när orkestern började spela så sprang alla killar mot den här högen av flickor för att hitta en danspartner och sedan satte man igång att dansa. Men allt var inte frid och fröjd utan det fanns alltid en hög av flickor och killar som blev kvar utan att få dansa. Flickorna hade bara en chans per kväll att kunna välja och det var vid damernas dans. Men det blev bara en sådan dans per kväll!

Förutom att det här var ett riktigt danspalats så hade man en utomhusarena med tak över arenan samt en stor scen för artistuppträdande.

Klockan 21 den här kvällen så skulle Ray Charles nu uppträda på den här scenen och när dansorkestrarna gjorde sitt uppehåll så skyndade alla mot den stora utomhusarenan. Den här kvällen blev det snabbt fullsatt på alla sittplatserna och vi andra som inte fick sittplats fick stå bakom själva arenan. Även där blev det fullt, men alla var på ett strålande humör i den underbart ljumma sommarkvällen. Nästan alla var vackert brunbrända efter den fina sommardag som det hade varit innan kvällen. Vid den här tiden tänkte man inte så mycket på att det kunde vara farligt att sola och ozonlagret var säkert mycket tjockare då än nu. Männen var mestadels klädda i sina ljusa fina sommarkostymer medan flickorna hade sin tunna färggranna sommarklänningar.

Just den här kvällen kändes det som något speciellt var på gång. Ray Charles var en mycket stor artist som man visste spelade bluesinspirerad musik och förväntningarna var naturligtvis mycket stora bland oss alla som fanns där.

Så kom han då in den efterlängtade Ray Charles. Han leddes fram av några medhjälpare till sitt piano eftersom Ray Charles var blind. Han satte sig nu vid pianot iklädd en helt svart kostym med en uppknäppt vit skjorta och så började han spela. Det var en fantastisk konsert och alla vi som var vid arenan var djupt tagna. Han spelade både låtar som var kända för många av oss men även annat. Han avslutade sin konsert efter drygt en timme som det var bestämt och vi lämnade alla arenan på ett väldigt gott humör och väldigt danssugna. Vi tyckte att det hade varit en fantastisk konsert, men det skulle bli mera…

Dansen sattes igång igen och det dansade för fullt till glada miner på alla dansbanorna. Själv så höll jag till inne på rotundan och dansade för fullt med vackra glada flickor.

Helt plötsligt så slutar orkestern att spela och jag funderar varför. Klockan är då vid 23-tiden. Då kan jag se att man lämnar plats för ett sällskap som går mot orkesterns plats. Jag ser då att det är Ray Charles som tillsammans med medhjälpare går mot orkesterpodiet. Ray Charles sätter sig vid pianot. Alla i orkestern ger plats och ställer sig i bakgrunden. Alla som fanns inne på Rotundan samlas nu framför orkesterpodiet. Hela det stora dansgolvet var nu fyllt med glada förvånade ungdomar.

Ray Charles säger först några vänliga ord på engelska sedan satte han igång och spelade och så han spelade. Han var som i trans och den mycket städade publiken blev likadan.  Hela Ray Charles person vibrerade av musik när han smekte tangenterna på pianot med sina känsliga fingrar och tittade upp mot taket med sina mörka glasögon. Han spelade blues, soul, pop och all annan musik när den var som bäst och det hela pågick i flera timmar. Det blev som en symbios mellan honom och oss alla lyckliga som var där och fick vara med om den här händelsen.

Ingen tänkte på att dansa eller hitta en partner den här kvällen utan det här var något annat magiskt. Det var en fantastisk musikupplevelse av en mycket stor artist. Det blev helt enkelt ingen mer dans den kvällen utan vi alla fick njuta av en oväntad mycket stor musikupplevelse.

Alla som lämnade Gävle Folkets Park den här kvällen hade fått ett musikminne för hela livet.

Jag och Göran började otroligt glada till sinnes gå hemåt i den varma sommarnatten mot vårt kära Brynäs.
- Vilken låt tyckte du var bäst? frågade Göran.
- Georgia on my mind, svarade jag.
- I can’t stop loving You, tycker jag, sa Göran.

Sedan var vi båda överens om att den låt som fick taket att lyfta på Gävle Folkets Park var ”Hit the road Jack”.

Promenaden hem var som att gå på moln, men det fanns inga moln på denna 60-tals himmel utan bara en glädje och framtidsdrömmar.

Hälsar Kjell Söderberg

PS.
Jag flyttade till Uppsala 1970 och har sedan dess varit ”stan” trogen och efter 38 år i statlig tjänst är jag numera pensionär.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".