Han var äldre än jag...och gift

Han var präst. Gift och hade två barn. Jag var 17 år, mina föräldrar hade precis gått igenom en traumatisk skilsmässa och jag behövde någon att prata med.

Han var fin, han lyssnade och han verkade bry sig. Vi lärde känna varandra mer och mer och jag höll på att bli kär. Jag var ofta barnvakt hemma hos honom åt hans döttrar, de var 8 och 10 år och älskade mig.

Hans fru var också trevlig, hon var inte hemma så ofta. Han  sa till mig gång på gång att jag mötte en längtan hos honom som ingen någonsin lyckats möta, inte hans fru, inte ens Gud. Jag undrade om det fanns en chans att han kunde vara förälskad i mig också. Jag var nu 18 år, klart jag hoppades.

En kväll i slutet av Augusti när hans fru jobbade frågade han  om jag ville komma och dricka lite thé senare, när barnen hade lagt sig. Så började helvetet för mig, vi inledde en hemlig kärleksrelation.

Han lovade mig under 4 år att det skulle bli vi, han ringde nästan varje dag och försökte göra så vi kunde ses. Jag satt alltid och väntade på att han skulle höra av sig. Jag kände det lite sorgligt, jag missade så mycket, mina kompisar var ute och hade kul, jag hade hakat upp mig på en man som var 20 år äldre än mig, och på köpet gift.

En dag när jag hörde låten ”I will survive” med Gloria Gaynor blev jag så berörd, den satte ord på så många känslor, framförallt gjorde den mig arg, att jag låtit honom behandla mig såhär under 4 år. Plötsligt insåg jag att ”Jag kommer att överleva” och att jag har rätt att vara med någon som älskar och prioriterar mig lika mycket som jag prioriterar den.

Idag mår jag toppen och tänker knappt på honom längre, och det känns så fantastiskt bra. Jag vet via en kompis att han  fortfarande idag bor med sin fru och sina barn och senast förra veckan skickade han sms till mig ”Du finns fortfarande i mitt hjärta, ingen har berört mig som du. Vem vet vad som händer i framtiden, om jag fortfarande har en chans på dig så vill jag inte kasta bort vår kärlek igen, kram P”.

Det kändes så underbart att läsa sms:et, rycka på axlarna och sedan trycka på delete. Och med ett leende känna att jag faktiskt har lyckats komma över honom.

/N

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".