Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Stor kärlek och stor sorg

Det var sommar, jag var 19 år och hade precis tagit studenten. Första gången jag såg honom kände jag att han var speciell. Kärlek vid första ögonkastet, jag vet inte, men det kändes så. Han utmärkte sig direkt, inte genom att vara macho på något sätt, tvärtom.

En morgon när jag stod och lade upp pålägg till frukosten kom Thomas förbi, all kökspersonal visste att jag hade spanat in honom och tittade spänt på min reaktion då Thomas plötsligt frågade om jag hade lust att ta en fika. Vi bestämde att vi skulle äta glass på min eftermiddagsrast. De kommande två veckorna i augusti och en bit in i september var några av de bästa i mitt liv, vi var så kära. En dag innan jag skulle åka utomlands sa han:

- Jag vill att du ska ha den här, sa han och räckte över en röd surfartröja.
- Jaha, tack!! Men… varför då? frågade jag.
- Jag kommer inte få användning för den igen, sa han.

Vi kramades länge och jag tackade. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan åkte dagen efter iväg med förhoppningar om att vi skulle ses snart igen. Thomas och jag brevväxlade och mailade under tiden jag var borta och en dag fick jag brevet som skulle förändra allt.

     ”Hej Malin. Hoppas du har det bra. Jag vet inte riktigt var jag ska börja, jag vill bara försöka berätta hur det är så att du kan förstå mig lite mer. Det kanske bara blir svårare nu? Jag har insett att jag inte mått så bra de senaste åren, jag har inte funnit någon mening med något och jag har svårt att tycka om mig själv. När man inte älskar sig själv, kan man inte älska någon annan. Så, Hanna, glöm mig. Du är en toppen tjej och den finaste människa jag träffat på väldigt länge, du förtjänar någon bättre, jag vill att du ska må bra. Jag är ledsen för allt det här, du är verkligen värd att få ett bra liv, slösa inte bort det på något onödigt och dumt. Tycker om dig./Thomas”

När jag kom tillbaka till Sverige fick jag jobb nästan direkt, jag bodde hemma och livet var ganska bra. Thomas och jag hördes inte så ofta. Jag tänkte mycket på honom. En förmiddag ringde telefonen.

- Hanna, det är mamma.
- Har det hänt något, frågade jag. Hon lät så konstig på rösten.
- Ja..
- Är det mormor?
- Nej.. Det är Thomas.. han har tagit livet av sig.

Plötsligt fick jag ingen luft, jag kippade efter andan och det kändes som om luften inte räckte till. Jag fick inte ner den till lungorna. Herregud, Thomas, vad har du gjort? Jag åkte genast hem till familjen.

- Du var väldigt speciell för Thomas, sa hans mamma.
När jag öppnade så låg där tre kort på mig och en lapp. Jag vecklade ut lappen och såg hur Thomas hade planerat vår framtid.
”Vinterbröllop- En lycklig man, Sommarbröllop- Kärleken förde oss samman.”

Jag minns hur jag helt hysteriskt började gråta och föll ihop på golvet, jag slog med nävarna mot det kalla trägolvet. Varför i helvete hade vi varit så stolta?

Malin

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".