Tomas Ledin höll grannarna vakna

Tomas Ledin blev oförskyllt ett hatobjekt för mig från 1980 och några år framåt, specifikt ett låtgissel som har titeln ”JUST NU”, inte helt obekant eftersom den vann svenska uttagningen till Eurovision Song Contest.

Boende i ett av loftgångshusen i Norra Årsta i Uppsala hade jag en granne som spelade musik där basljudet trängde genom märg och betong.¨

Redan vid parkerandet av bilen efter jobbet och motorn tystnat, väntade man med spänning om man kunde höra det kakaktäristiska basljudet ”duunnka -duunnka- duunnka” eller ej. Vid ”ej” var allt frid och fröjd, killen var inte hemma och det nervösa sammanbrottet för mig och fästmön uteblev den kvällen.

Det motsatta förhållandet, dvs med hörbarhet inom ett avstånd på 75-100 meter av något som lät som en vankande dinosaurie, innebar motsatsen. Dålig matsmältning, dåligt humör var ett faktum. Förhöjd volym på TV/radion blev en metod för att dämpa oljudet tills man blev tvungen att vid läggdags knacka på hos musikfenomenet för att äska tystnad.

Vad övriga grannar tyckte, fick jag aldrig klart för mig. Snittåldern för övriga boende var kanske hög, hörseln troligen då det motsatta.

Vid ett tillfälle, som för övrigt tar priset, väcktes vi mitt i veckan vid 2-tiden på natten, av just låten ”JUST NU”, den spelades om och om igen. Vid pass 2:30 stegar jag ned en trappa och för att påtala dygnets timme. Efter ett antal ringsignaler utan reaktion övergår jag till att bulta på dörren. Efter en stund öppnas trots allt dörren och jag möts av ett par personer som med svårighet försöker fokusera på min ankomst. Party pågick helt klart, lägenheten var halvfull med figurer där ingen hade haft möjlighet att ens kunna blåsa i ett alkotest.

Här gäller chockverkan tänkte jag, varför min öppningsreplik blir:
- NU FÅR DET FAN I MIG VARA TYST PÅ ER JÄVLA MUSIK, VI SKA SOVA!”

Effekten blir lite oväntat slapp, så även svaret som lite sluddrande ljuder: ”Vi tjöör till halfv fyyrjaa ...

En hjärnblödning är nära, jag lämnar sällskapet med ”Ni gör så faan, jag ringer polisen”.

Något ringande till polis blev det ju inte, tystnaden lägrade sig efter c:a 10 min, men sömnnen blev inte den bästa resten av den natten.

Sen länge bor vi nu ute på landet utan någon hatattityd till Tomas Ledin tack och lov, men låten ”Just Nu” kommer aldrig att bli någon favorit.

Hilding Djerf

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".