Liten fågel berörde

Mail: Hej, Jag vill dela med mig av ett musikminne som inte är så positivt. Musikminne är inte bara glädje utan även sorg så jag delar med mig av min sorg.

Lille Fågel Blå av och med Staffan Hellstrand är en låt jag både älskar och blir oerhört ledsen av. Jag blev väckt kl 5 på morgonen i slutet av maj 1994 av att någon ringer och bankar på dörren. Jag kryper i hop i fosterställning i sängen - vågar inte öppna - vill inte öppna. Kikar ut och ser två män som går. Pappa tänker jag - och det knyter sig i magen.

Cyklar iväg till min anställningsintervju jag skulle på - hade ju blivit uppsagd och letade arbete. Ringer till min chef (som sagt upp mig) och berättar att det drar ut på tiden. Hon säger bara åt mig att komma direkt till jobbet för det var viktigt - nu omedelbart. Jag svarade henne bittert att jag har rätt att söka jobb när jag är uppsagd och att jag kommer när jag är färdig och slänger på luren. Men min mage sa något annat.

När jag cyklade till jobbet kändes det inte bra. När jag kom in på kontoret tittade alla på mig och sa att jag måste till chefen på en gång. Där satt två män - de jag sett på morgonen (tror jag). De frågor mig om jag är jag och berättar att min pappa har hängt sig. Att han hade hittats sent på kvällen innan och att de sökt mig på morgonen. Jag visste det - det är det som är så otäckt att jag visste att det hade hänt - inte att han hängt sig men att han skulle ta livet av sig och att han hade gjort det - jag hade ju inte vågat ringa honom för jag var rädd att han inte skulle svara och på radion spelades Lilla Fågel blå - som sedan dess är så starkt förknippat med min pappa, som inte orkade längre.

Helena

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista