Muhamed. Foto: Tomas Magnusson/SR
Muhamed. Foto: Tomas Magnusson/Sveriges Radio

Hör 17-årige Muhameds resa och väntan på besked

6:08 min

17-årige Muhammed var en dag tvungen att lämna allt bakom sig och fly.
Han är ett av alla de ensamkommande barn och ungdomar som har tagit sig över Medelhavet och hela vägen genom Europa till Uppsala.

– Jag heter Muhammed och kommer från Sudan. Jag har varit i Sverige i ungefär ett år. Jag började från Tripoli i Libyen, och sen över det stora havet i tre dagar. Sedan kommer vi till Italien, och sen med bil till Frankrike och sen till Sverige.

Muhammed kommer från Sudan men han och hans familj bodde i Libyen, ett land som är i kaos sedan revolten 2011.
Han berättar om att han en dag åker från familjens hem för att handla. Men när han ska tillbaka så går inte det. Strider har utbrutit. Under flera dagar försöker han få tag på sin familj, men han lyckas inte. Och ingen vet var de tagit vägen.

Han vet inte om föräldrarna och syskonen finns eller om de lever. 

Muhammed tar sig till Tripoli och kommer efter ett tag i kontakt med personer som berättar om en båt som ska gå till Europa. En båt som han till slut lyckas komma med.

– En liten båt, kanske tolv meter. Men mycket personer, kanske hundra eller mer. Vi åker på natten. Sedan en dag det blir ingen mat, inget vatten, mitt på havet, man såg ingenting fram eller bakom. Sen efter en dag, ingenting. Efter två och en halv dag blir det problem med båten, vatten kommer in. Och många blir som galna, skriker. Det finns många kvinnor, en är gravid. Jag glömmer det inte, det kommer hela tiden. Hon skriker och säger "jag kanske dör". Han som kör båten blir också galen, han släpper maskinerna och bara sitter i båten och börjar gråta. Efter tre dagar på Medelhavet kommer äntligen hjälp. En stor båt dyker upp och plockar upp dem, berättar Muhammed.

Han berättar om en oviss resa genom Europa. Han har inga pengar kvar, bara ett halsband att betala med, och han får inte fråga vart han ska.
Men till slut kommer han till Malmö. Han får en tågbiljett till Stockholm i sin hand.

– Jag har inte rest till andra länder förut. På riktigt kan jag säga att jag inte vetat att det finns ett land som heter Sverige. Och sen sitter jag på ett tåg.

Vad tänkte du nu när du var i Sverige? Hur kändes det?

– Samma som när du går in i ett rum och stänger. Det är mycket tyst och folk är snälla. Ingen säger till dig – varför har du kommit hit, eller var kommer du från? Ibland frågar de för att de vill känna dig. Men mitt liv är inte normalt. Jag har bott med min familj ett kort liv, och så kommer jag hit ensam. Jag fick inga papper, jag vet inte vad jag ska göra i framtiden, berättar Muhammed.

Han har bott här i ungefär ett år nu, på ett asylboende utanför Uppsala. Han väntar fortfarande på besked om han ska få stanna.

– Jag hoppas det kommer snart. Jag vill inte börja en gång till i ett annat land. Till Libyen eller Sudan vill jag inte åka tillbaka. Jag har sett många saker, du kan inte tänka dig.

Muhammed vet fortfarande inte vad som har hänt med hans familj.

– Det är jättesvårt för mig. När jag kom hit grät jag hela tiden. Jag har ingen lust att göra nånting, jag kan inte sova på natten. Men jag vill inte att andra är arg på mig och tänker han gör inget.

Han får mycket hjälp här i Sverige berättar han, bland annat pratar han med psykolog för att berarbeta sina erfarenheter. För han tänker väldigt mycket säger han. På vad han kunnat göra annorlunda.

– Jag har många frågor, men jag hittar inga svar. Ibland tänker jag att jag gjorde fel, för att jag springer och åker till Europa och inte väntade. Jag tänker också att om jag väntade skulle jag vara död nu.

Muhammed kämpar för att lära sig svenska säger han, det är viktigt. Han går i skolan, i gymnasiet i en så kallad språkintroduktionsklass.

– Det är viktigt för mig, jag vill prata svenska som en svensk. Jag har problem med vokaler, på mitt modersmål arabiska pratar jag från halsen, och svenskar pratar från munnen. Men det kommer, det tar tid.

Många barn och ungdomar är på flykt just nu. En del av dem tar sig till Europa, till exempel över Medelhavet, som Muhammed. Andra överlever inte den resan, och det är nånting som han tänker mycket på.

– Till exempel kanske det finns hundra ungdomar. De kommer med båt eller nåt annat, på väg till Europa. Av hundra kanske bara tjugo kommer. De andra åttio kanske har dött i vattnet. Jag tror inte det bor fiskar i havet mellan Italien och Libyen, där bor människor, säger Muhammed.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista