Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala kritiseras

2:06 min

Forskare på Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala riktar hård kritik mot ledningen. Anställda har fått välja mellan att skriva under på försämrade förmåner eller få sparken. Samtidigt behåller chefen för institutet just den förmån som de anställda tvingats ge upp.

– Då blir det litet dubbelmoral i det och det är olyckligt. Det hade kunnat skötas snyggare, det måste jag säga, säger Robert Andersson som är förhandlingschef på fackförbundet SULF.

Nordiska Afrikainstitutet på Villavägen i Botaniska trädgården i Uppsala är en statlig forskningsmyndighet som från början finansierades av de nordiska länderna gemensamt. Men de senaste åren har pengarna från våra grannländer sinat. Det här har lett till drastiska nedskärningar: ersättningen för fältstudier har minskat, medfinansieringen för extern forskning dragits in.

Men det som framförallt har väckt ont blod är att de utländska forskarna i ett slag förlorat ett tillägg för dubbel bosättning. I höstas ställdes de inför ett ultimatum, antingen gick de frivilligt med på att avsäga sig förmånen eller skulle de få sparken. Vilket ledde till att två av forskarna nu lämnat institutet.

Robert Andersson från fackförbundet SULF tror att den omilda behandlingen kan försämra Nordafrikainstitutets möjlighet att i framtiden locka forskare.

– Man tar hit sin familj och är ensam försörjare och sen blir man av med något som gör att man inte kan stanna kvar. Om det sprider säg, hur tänker då nästa person som vill söka sig hit, säger han.

Flera forskare som vi pratar med är mycket kritiska till hur neddragningarna har hanterats av ledningen. Framförallt eftersom den högste chefen på Nordiska Afrikainstitutet, Iina Soiri, som har sin ordinarie bostad i Finland, själv behåller sitt eget bostadstillägg. Utöver sin lön på 79 100 kronor kvitterar hon ut 10.901 kronor i månaden för en lägenhet i Uppsala, men Iina Soiri försvarar förmånen.

– Mina åtaganden och mina arbetsuppgifter är annorlunda än forskarnas, säger hon.

Iia Soiri poängterar också att hon som direktör är anställd av regeringskansliet och att hennes lön är densamma som andra myndighetschefers i Sverige.

Men hade det inte sett bättre ut om du själv hade gjort det som du kräver av dina anställda?

– Jo, det kanske man kan säga, säger hon.