Ensamt för ensamkommande pojkar vid Resecentrum

2:08 min

De pojkar med afghanskt ursprung som hänger runt Resecentrum som vi träffat vittnar mycket om ensamhet och att det är jobbigt att vänta på besked om de får stanna eller inte.

– Jag har bott i Sverige i två år, jag kanske får stanna. På dagarna går jag i skolan. Svenskarna är lite rädda att ta kontakt med oss. Det känns dåligt, säger en afghansk pojke, som är drogberoende.

Vi har pratat med många pojkar som rör sig i området runt Resecentrum. De är där för att de inte har så mycket att göra. Ingen av dem vill eller kan prata om drogmissbruket. 

– Många som finns här har problem, med sånt de inte hade problem med hemma i Afghanistan. Alla i Sverige vet, via journalister och teve, att Afghanistan inte är safe. Många tänker på det, sitter på sina rum och röker cigaretter och andra saker, säger en av killarna vi träffar vid Uppsala resecentrum.

Han hjälper oss att tolka vad andra pojkar säger, men ger också sin egen berättelse:

– Jag har bott i Sverige ett år, kan inte prata så mycket svenska. Jag går i skola, jag tränar och jag hoppas kunna hjälpa människor. Från mitt hjärta, många av de här killarna behöver hjälp. Sverige är ett snällt land. Tänk på de här barnen, vädjar han.

Många ensamkommande som röker heroin använder drogen för att dämpa ångesten över att bli utvisad. Det säger Niklas Widlund som arbetar som fältarbetare på socialtjänsten i Uppsala. En intervju med honom kan du höra här.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista