Västra götaland

Svårt att placera barn hos bekanta

Det är brist på mormödrar och andra släktingar för barn som placeras i familjehem. De nätverk som lagen förordar finns ofta inte för de barn som bäst behöver dem.

Det började 1995 med det så kallade mormorsupproret. Ett tusental namnunderskrifter lämnades över till socialministern sedan en mormor vägrats att ta hand om sitt barnbarn.

Protesten fick konsekvenser. Sedan sex år tillbaka har kommunerna när de placerar barn i familjehem skyldighet enligt lagen att i första hand välja ett hem som barnet har en relation till sedan tidigare, till exempel mor- och farföräldrar, andra släktingar eller bekanta till familjen.

Men av 2 500 familjehemsplacerade barn finns bara drygt 38 procent i dessa så kallade nätverkshem. Andelen har varit ganska konstant i flera år, men minskade något förra året.

– Svårigheten är att för många barn och ungdomar som behöver en familj, utanför sin egen, är nätverket inte alltid så starkt att det finns möjligheter, säger Anette Larsson som är socialkonsulent på länsstyrelsen.

Anette Larsson säger inte att familjehem utan tidigare anknytning är sämre, men det finns brist också på sådana familjehem med ibland långa väntetider som följd.

Och lagen är alltså tydlig: Det är nätverken som skall prioriteras; men kanske inte till vilket pris som helst.

– Det räcker inte att man är mormor, man måste vara bra också, säger Annette Larsson.

Text: Bosse Adriansson
Epost:
bo.adriansson@sr.se
Telefon: 0522-67 00 55

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista