Omvalet: ”Ett Västra Götalandsklimax”

Det beräknas ha kostat 100 miljoner kronor att rätta till schabblet i rösträkningen i höstas, det tog nästan åtta månader att komma till skott, väljarna struntade i valet - och det finns fortfarande ingen politisk majoritet. Omvalet blev ett Västra Götalands-klimax, enligt Bosse Adriansson, politisk kommentator på P4 Väst.

Bosse Adriansson kommenterar

43 procents valdeltagande är i nivå med, eller till och med lägre, än de mest pessimistiska prognoserna. Det kan bero på ett ointresse för regionfrågorna, trots att de handlar om viktiga vardagsfrågor som kollektivtrafik och sjukvård. Men kunskapen om vilka frågor som regionen har makt över är inte heller överväldigande. En SIFO-undersökning, genomförd på uppdrag av Sveriges Radio och Sveriges Televison, visade att många såg barnomsorg, skola och pensioner som viktiga valfrågor. Ingen av dem ligger på regionens bord.

Men soffliggandet kanske också kan ses som ett slags protest mot ett valsystem som visat så stora brister i den tekniska hanteringen att det krävdes ett omval - efter åtta månader som sagt. "Jag har ju redan röstat", var en vanlig kommentar.

De som vill ha skilda valdagar lär få svårt att sälja sin sak nu.

INGEN MAJORITET

Västra Götalandsregionen har de senaste månaderna styrts av en minoritet bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De tre partierna kom till makten efter ett valtekniskt samarbete med Sjukvårdspartiet, men inte ens om man räknar det partiet till "regeringsunderlaget" har det funnits någon majoritet.

Det gör det inte nu heller. De rödgröna har 73 av 139 mandat enligt den preliminära mandatfördelningen. Och Sjukvårdspartiet åker ur regionfullmäktige.

Den borgerliga alliansen får sammanlagt 67 mandat. Sverigedemokraterna har beskrivits som vågmästare med sina 9 mandat, men har innan de ens hunnit fråga fått nej från båda håll när det gäller samarbete.

VINNARE OCH FÖRLORARE

Socialdemokraternas är omvalets vinnare och fick fem mandat mer än i septembervalet. Den rikspolitiska betydelsen är liten eller obefintlig, men för ett sargat parti med en ny partiledare kan framgången i Västra Götaland -och Örebro - ha en psykologisk betydelse och ge en energikick efter två tunga förluster i riksdagsvalet.

En annan vinnare är Sverigedemokraterna, som satsat hårt på regionvalet och ökade med två mandat.  SD:s framgång är en påminnelse om att Sverige har ett nytt politiskt landskap där det blir allt svårare att bilda majoriteter med den traditionella blockpolitiken som bas.

Många hade spekulerat i att ett lågt valdeltagande skulle missgynna S och SD. Så blev det alltså inte.

För den borgerliga alliansen innebär valet inga tvära kast. De fyra allianspartierna, Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna har nu sammanlagt 67 mandat jämfört med 68 efter det ordinarie valet i höstas. Inget av partierna förlorade - eller vann - mer än ett mandat. Ändå är valresultatet en besvikelse för Alliansen. Framför allt Moderaterna har i många år arbetat för att få till en allians á la rikspolitiken och bryta samarbetet mellan S, C och FP som varade i tio år. Steg ett uppnåddes, en allians, men inte steg två, ett alliansstyre i Västra Götaland. Allianssamarbetet får sig en knäck för lång tid framåt om något av de fyra partierna flyttar sig tillbaka över blockgränsen.

Sjukvårdspartiet har haft en mycket jämn kurva i de fyra regionval partiet ställt upp i tidigare. I mandat ser det ut så här: 6-6-6-7.

Nu åker alltså partiet ur. Det finns flera tänkbara förklaringar:

* De fortsatta interna motsättningarna med nya avhopp efter valet fick väljarna att tröttna till slut.

* Vägvalet fick inget mandat, men kan ha tagit avgörande röster från Sjukvårdspartiet. De har konkurrerat om delvis samma väljare och har samarbetat tidigare.

* Samarbetet med de rödgröna efter valet i höstas kan ha haft ett högt pris för ett parti som profilerat sig på att vara ett alternativ till det politiska etablissemanget.

* Sjukvårdspartiet kom i kläm när det blev blockpolitik.

* Sjukvårdspartiet hade i motsats till de andra partierna inte någon draghjälp av tunga rikspolitiker.

ALTERNATIVEN

Det finns några alternativ när det gäller regionstyret under resten av mandatperioden:

1) Ett fortsatt rödgrönt minoritetsstyre.

2) De rödgröna får med sig något av allianspartierna för att bilda en majoritet. I höstas var en lösning med S, C, FP och Miljöpartiet mycket nära, men det sprack under ömsesidiga bittra kommentarer om svek. Går det att lägga de känslorna åt sidan efter några månader? Det är tveksamt även om inget är omöjligt i politiken.

3) En stor koalition där både Socialdemokraterna och Moderaterna ingår. Ett sådant samarbete har ingen tradition i svensk politik, men vi har sett några exempel på det kommunala planet, nu senast i Strömstad. Den här bollen var uppe i luften i höstas, men den landade aldrig. Nu gör Moderaterna klart att de har väldigt svårt att tänka sig ett samarbete med Socialdemokraterna efter det som sagts i valrörelsen. Moderaterna och Alliansen anser sig vara utsatta för en smutsig valkampanj från de rödgröna i frågan om offentlig kontra privat vård.

VALLÖFTEN

Oavsett vilka partier som kommer att styra regionen står de inför några tuffa utmaningar. Det har funnit en politisk enighet både om att få ner väntan på doktorn på akuten till en timme och om att satsa på de närsjukhus, som i praktiken rustas ner till större vårdcentraler. Det är upp till bevis nu.

Dessutom lär det bli svårt för de rödgröna, om de får fortsätta att styra, att driva igenom sitt förslag om enhetstaxa i kollektivtrafiken. De hade stöd av Sjukvårdspartiet, som nu åker ur fullmäktige. Övriga fem partier har sagt nej till enhetstaxan, Det finns alltså ingen majoritet för den reformen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista