Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Recension av Håkan Hellström: "Vad vill du säga"

Publicerat onsdag 17 april 2013 kl 16.41
"Håkan vad vill du säga?"
(4:02 min)
Håkan Hellström. Foto: Pressbild

Solodebuten kom år 2000 med Känn ingen sorg för mig Göteborg. Sex studioalbum senare är det nu dags för Det kommer aldrig va över för mig. En skiva präglad ungdomlig experimentlusta och mogen igenkänning. Vår reporter Carl Moberg har recenserat det senaste från Göteborgsikonen.

Änglarna, IFK Göteborg förlorar mot Gais och Håkan Hellström sitter ute i en försomrig park i Göteborg och funderar som en försynt Evert Taube om kärleken. Balladen Valborg är trygg och säker – så mycket Håkan Hellström nu kan vara trygg och säker. Han byter ofta musikstil och inför varje ny platta talar man alltid om referenser – En Springsteenlåt där och hoppsan där kom melodin från ett Andrew Lloyd Webber-stycke.

På albumet Det kommer aldrig va över för mig är det som om alla de gamla stilarna trängs ihop och har fått nya kamrater. Inte minst i den ganska långtråkiga Pistol, som med sin mörka bassynth är mer som ett filmmotiv av Giorgio Moroder än gladtuggande Göteborgspop.

80-talssound blandas med raka pophögrar. Kärlekskranka fioler dånar in i brittisk 78-rock á la Lou Reed och Håkan själv verkar vilja experimentera med sin röst. Som i den romantiska När lyktorna tänds, den inspirerade Street Hustle och den våldsamma Livets Teater, där han sänker tonen till en mörkare, äldre rockikon som endast avslöjas  i refrängerna av den höga stötrösten som skurit igenom så många studentlägenhetsväggar under mörka nätter.  Eller kanske i Du kan gå din egen väg som Håkan Hellström väljer att trevande stamma sig igenom.

Det kan kännas som om albumet saknar samma kontinuitet och polerade budskap som vi är vana vid från Håkan Hellström. Även om de Hellströmska textarketyperna i första person, ställt mot en grupp, dyker upp: ”De kan aldrig, även om jag och det kommer aldrig vara över för mig” som blandas med de lika vanligt ovanliga formuleringarna och tankarna som ”Jag föddes med klumpfot” eller ”Jag åkte ut med diskvattnet ”.

Dessutom dyker det upp några riktigt klassiska Håkan Hellström-smällar som i fantastiska Fri till slut och pampiga Det tog så lång tid att bli ung. Ändå störs jag – Håkan du vill ju alltid säga något, tänker jag. Vad är det du vill säga! Sen berättare han det, både för mig och den ikoniska Eva, med de sista orden på plattan. Den här gången vet Håkan Hellström inte vad han vill säga. Åh när solen sänker sig, skratten blandas med tårar på en gräsplätt, är det mer än okej att inte ha ett budskap utan att bara lyssna på stråkarna. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".