Karin Clausdotter flyr från fängelset. Bild: Per Anders Nilsson
Karin Clausdotter flyr från fängelset. Bild: Per Anders Nilsson

Historiska personer: Karin dödade sitt eget barn

Jennie Ardin om barnamördaren Karin Clausdotters öde
12 min

År 1631 bär den ogifta Karin Clausdotter i Brätte på en stor hemlighet – hon väntar ett utomäktenskapligt barn tillsammans med sin kusin, köpdrängen Börje Hansson.

Jennie Ardin på Vänersborg Museum berättar Karins tragiska historia:

Under 1600-talet var sexuallagstiftningen strängare än någonsin och allt utomäktenskapligt sex kriminaliserades. Detta stoppade självklart inte ogifta män och kvinnor från att ha sex ändå och många kvinnor blev ju naturligtvis gravida.

Under den här tiden fanns det ju inte samma möjlighet till preventivmedel eller abort som det gör idag. Att föda fram och uppfostra ett oäkta barn var förknippat med stor skam, och såväl modern som barnet kunde förmodligen räkna med att få sluta sina dagar i fattigdom och elände.

Många ogifta kvinnor som blivit gravida upplevde således att det inte fanns någon annan utväg än att på ett eller annat sätt ta livet av sitt ofödda eller nyfödda barn trots att barnamord kunde leda till dödsstraff.

Sitt havandeskap har Karin hela våren försökt att dölja för människorna i staden. Det här var inget barn som Karin såg fram emot att föda. Snarare upplevde hon förmodligen en oerhörd oro inför såväl förlossningen som inför vad som därefter skulle följa – det som ur hennes perspektiv nog var tvunget att ske.

Anledningen till den uteblivna lyckan var att Karin och barnets far, Börje, inte var gifta. Dessutom var de kusiner. Sexuallagstiftningen under 1600-talet var oerhört sträng – allt utomäktenskapligt sexuellt umgänge, eller mökränkning som det också kallades, kriminaliserades och kunde leda till stränga straff.

Det faktum att de var kusiner gjorde nog inte saken bättre. I Sverige är kusinäktenskap tillåtet sedan 1845 men i början av 1600-talet var man tvungen att söka dispens hos kungen, något som dock i regel ofta beviljades. Senare under 1600-talet blev detta däremot svårare att få beviljat. 

När Karin kände att stunden började närma sig fick hon smyga sig undan och i ensamhet, utan någon hjälp, föda fram sitt och Börjes barn. Några dagar senare, den 2 juni, hittas liket av ett spädbarn flytandes i Vassbottenviken. Trots sin försiktighet var det många som känt till Karins graviditet och hon blir därför snabbt misstänkt för mordet på sitt nyfödda barn.

Den förtvivlade Karin, som förmodligen var traumatiserad och fylld med skuld, förhördes därefter i Brättes rådstuga av några av stadens mäktigaste män, bland andra borgmästaren Segol Svensson och kyrkoherden Sven Jonae. Dessutom försökte några av stadens borgarehustrur förmå Karin att berätta sanningen om vad som hade hänt några dagar tidigare.

Karin pressades hårt i förhöret och slutligen erkände hon sig skyldig. Det brott hon begått hade hon, som hon själv uttryckte det, blivit ”av djävulen därtill eggad och driven”. Karin menade att ingen hade känt till det som hon hade gjort och befriade barnets far från all skuld. Börje skulle ha varit helt ovetande om vad som skett och hade vid tiden för brottet befunnit sig på annan ort.

I väntan på sin dom, som förmodligen skulle innebära dödsstraff för Karin, låstes hon in i rådstugans källare. Förmodligen är det samma källare som fortfarande finns bevarad och som man kan se på platsen där staden en gång låg. För att Karin inte skulle kunna rymma låstes hennes båda ben fast i stock med kraftig järnslå.

Någon gång under natten lyckas däremot Karin frigöra sina båda ben och kan därefter lösgöra några plankor i källarens tak. Hon lyckas skapa en öppning i taket precis lagom stor för att hon skall kunna pressa sig igenom. Hon tar sig upp i rådstugans sal och haspar därefter upp ett fönster innan hon flyr ut ur staden in i den mörka natten. Hon tar sig västerut över den då rådande riksgränsen, in i det norska Bohuslän och har på så sätt sluppit undan ett förmodat dödstraff.

Därefter vet vi inte mer om Karins öde. Spåren efter henne förvinner och i de historiska källorna dyker hennes namn inte upp mer. Karin hade sluppit undan med livet i behåll men förmodligen blev återstoden av det inte särskilt enkelt – om inte annat fick hon återigen bära en tung hemlighet och hon levde förmodligen med en enorm smärta och skuld efter händelsen den där sommardagen 1631.

Fadern till barnet, Börje Hansson, erkände att han och Karin haft sexuellt umgänge men menade att han inte känt till några barnamordsplaner. Börje dömdes i november samma år för otillåtet sexuellt umgänge med sin kusin Karin.    

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".