På asylboendet på Restad gård i Vänersborg sitter många personer som redan har fått uppehållstillstånd och väntar att bli mottagna i en kommun. Foto: Jörgen Winkler/Sveriges Radio.
På asylboendet på Restad gård i Vänersborg sitter många personer som redan har fått uppehållstillstånd och väntar att bli mottagna i en kommun. Foto: Jörgen Winkler/Sveriges Radio.

Så funkar flyktingmottagandet

Flyktingsituationen innehåller mängder av frågor som många saknar svar på. Här rätar P4 Väst ut ett par begrepp.

Vem är flykting, asylsökande och nyanländ?

Var tar man som flykting vägen när man har fått sitt uppehållstillstånd?

Vad avgör vilken kommun som har ett stort flyktingmottagande och vilken som har ett lågt mottagande?

P4 Väst rätar ut ett par frågor om flyktingmottagande.

Vi börjar i språket – vem är vad?

Flyktingar fungerar som ett samlingsbegrepp för alla som har lämnat sitt hemland och inte har möjlighet att återvända dit på grund av krig, förföljelse, hot om våld etc.

Asylsökande är man medan man väntar på att få besked om uppehållstillstånd. Under den tiden är det migrationsverket som ansvarar för ens försörjning och boende, om man inte lyckas lösa det på egen hand. Som vuxen asylsökande har man inte rätt till varken etableringsstöd, SFI-undervisning eller att söka arbete innan man har fått sitt uppehållstillstånd. Asylsökande barn har rätt till skolgång.

Nyanländ används oftast för att beskriva den som har fått sitt uppehållstillstånd. Då är tanken att man ska flytta till en kommun för att komma igång med sin etablering – dvs SFI, samhällsorientering och arbetsförberedande aktiviteter. Etableringen som pågår under två år finansieras i huvudsak av staten, men det innebär ofta en del kostnader och organisatoriska utmaningar för kommunerna. Vissa nyanlända bor sedan tidigare i ett eget boende – då blir man skriven i den kommun man har bott i under sin asylprocess.

De flesta, runt 80 procent av alla som får uppehållstillstånd, väljer att lösa boende på egen hand för att komma igång med sina nya liv, vissa av dem har bott på asylboenden men vill inte sitta och vänta på en kommunplacering. Eftersom de löser sitt boende på egen hand och flyttar dit de vill och kan har kommunerna och myndigheterna liten möjlighet påverka fördelningen - dvs vilken kommun som får ta emot många nyanlända och vilka som tar emot få.

Men det finns ju de som inte lyckas lösa boende på egen hand. Är man i arbetsför ålder och har hälsan i behåll så ska då arbetsförmedlingen hjälpa en att flytta till en kommun där man har goda chanser att få en sysselsättning efter sin etablering.

Men tanke och verklighet skiljer sig åt och nyanlända får ofta vänta länge på en kommunplacering, oftast hamnar de dessutom i en kommun med gott om bostäder snarare än arbetstillfällen. Systemet med kommunplaceringar bygger nämligen på frivilliga överenskommelser mellan kommuner och länsstyrelsen om hur många nyanlända varje kommun anser sig ha kapacitet att ta emot och förse med bostad, så kallade anvisningsbara platser. I vårt område har Vänersborg och Tanum flest anvisningsbara platser i år – 40 st. Uddevalla och Trollhättan saknar helt anvisningsbara platser i år, en anledning är att så många nyanlända ändå flyttar dit på eget bevåg.

På det hela taget är antalet anvisningsbara platser för få i förhållande till behoven, både lokalt och nationellt. I Fyrbodal har Länsstyrelsen bara lyckats få kommunerna att skriva in totalt 228 anvisningsbara platser i överenskommelserna för 2015, medan antalet människor som skulle behöva en kommunplacering i Fyrbodal är 429 personer, alltså dubbelt så många.

Överenskommelserna mellan kommunerna och länsstyrelsen är dessutom inte bindande – vilket gör att många kommuner inte tar emot så många som det står i deras överenskommelser – även om vissa kommuner tar emot fler. I snitt tar kommunerna bara emot 75 procent av de anvisningsbara platserna som de har i sin överenskommelse.

Bristen på anvisningsbara platser och kommunernas oförmåga att ta emot lika många som de har i sin överenskommelse gör att det idag sitter mer än 10 000 människor på asylboenden runt om i landet och väntar på att bli anvisade till en kommun, trots att de har fått uppehållstillstånd och egentligen ska komma igång med sin etablering.

Efter överenskommelsen med allianspartierna i slutet av oktober räknar regeringen med att få igenom lagförslag med avsikten att tvinga alla kommuner att ta emot flyktingar. Men det gäller inte alla flyktingar som får uppehållstillstånd, utan bara de flyktingar som behöver hjälp med bosättning, inte de som väljer att bosätta sig själva.

Betyder det att en tvingande lag bara skulle beröra den femtedel av flyktingarna som i dagsläget blir anvisade? Nej, regeringen resonerar att om fler kommuner tar emot fler anvisade nyanlända så kommer väntetiden bli kortare och fler nyanlända kommer vilja bli anvisade. Detta hoppas regeringen ska leda till ökad möjlighet att påverka var flyktingarna flyttar och därmed kunna leda till ett ett jämnare flyktingmottagande.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".