Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Han jobbade med att rädda liv under skolattacken

Publicerat tisdag 3 november 2015 kl 13.41
"Livet rann ur på vägen in"
7:39 min
Ambulans och polis utanför Skolan Kronan i Trollhättan, samt bild på ambulanssjuksköterskan Dante Bocangel. Foton: Max Lindahl/Sveriges Radio och privat bild.
Ambulanssjuksköterskan Dante Bocangel var på plats vid Kronan efter knivattacken. Foton: Max Lindahl/Sveriges Radio och privat bild.

Vid rasistdådet på skolan Kronan i Trollhättan var det ambulanssjuksköterskan Dante Bocangels uppgift att försöka rädda livet på en av de tre som avled.

Dante Bocangel och hans kollegor kom fram till skolan Kronan klockan 10.40 – ungefär en halvtimme efter att polisen fått larmet om att en beväpnad och maskerad man skadade elever och lärare.

Det var väldigt mycket folk där redan då.  En lätt kaosartad situation, men ändå organiserat kaos. Det är ju tack vare att både polis och vår ambulans som var först på plats gjorde ett väldigt bra arbete i ledningen.

– Jag och min kollega kom fram till att vi inte riktigt visste hur många skadade det var, så vi tog med oss all utrustning vi hade och lastade på båren och gick in, säger Dante Bocangel.

Så fort de klev innanför dörrarna blev de tilldelade en patient att jobba med av sjukvårdsledaren.

Han vill inte säga vilken patient han jobbade med, men bekräftar att patienten var en av dem som avled.

På vägen till sjukhuset gjorde teamet vad de kunde för att hålla personen vid liv.

– Livet rann ur på vägen in, säger Dante Bocangel, och berättar att detta är den svårast skadade patienten han jobbat med under sina tre år som ambulanssjuksköterska.

Nu har det gått nästan två veckor efter terrordådet, och Dante Bocangel berättar att han mår bra.

– Det finns olika dimensioner av det här. Det är en jättetragisk händelse men det tänker man inte så mycket på när man är uppe i det. Du har en uppgift att lösa och göra det så bra som möjligt för den patienten i den situationen du är i.

Man tänker inte så mycket utan det kanske kommer senare när man kommer hem, kramar om sina barn och känner för de anhöriga som inte kan krama om sina anhöriga.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".