Noraldin Naiyf blev 14 år.
1 av 5
Noraldin Naiyf blev 14 år. Foto: Dino Jasarovic/Sveriges Radio
Photoshoppad bild på Noraldin. Han bär vingar. På fotot står det "du är som solen, och månen - alltid med oss".
2 av 5
”Det är jag och en fritidsledare på Lexington som gjort den tillsammans i Photoshop, säger Rani. Foto: Dino Jasarovic/Sveriges Radio
Minnesplats för Noor
3 av 5
Parkeringsplatsen där olyckan inträffade. Foto: Dino Jasarovic/Sveriges Radio
Storebror Rani Nayf
4 av 5
Storebror Rani Naiyf. Foto: Dino Jasarovic/Sveriges Radio
En gravsten
5 av 5
”Han hade alltid ett leende på läpparna”, säger Rani om lillebror Noraldin. Foto: Dino Jasarovic/Sveriges Radio

Noraldin, 14, kördes ihjäl – familjen vädjar till vittnen att träda fram

Mamman: Mitt liv är förstört
5:01 min

Drygt en månad har gått sedan 14-årige Noraldin blev ihjälkörd. Polisen säger att vittnen inte vill eller vågar prata om olyckan. 
– Vad är det för kultur? Man ser någon dö och håller tyst, hur kan man leva med sig själv, säger mamman Zina Abudallah.

Zina Abdullah bor tillsammans med sin son Rani Naiyf i en lägenhet på Lextorp i Trollhättan; ett bostadsområde där flera miljonprojektshus står radade intill varandra.

– Vi har levt här sedan 2001. Vi har alltid trivts här, fram tills olyckan, säger Zina Abdullah.

Vi sitter i vardagsrummet och pratar. Inredningen är spartansk, väggarna är kala. Ovanför Zinas huvud hänger en tavla på en oljemålning som föreställer en man som läser koranen i skuggan av en palm.

– Jag köpte tavlan i Malmö. För längesen. När vi precis hade flyttat till Sverige, säger mamman Zina, och ler vid åtanken.

Zinas ögon dras under samtalets gång mot tv-bänken; där står ett änglalikt porträtt på hennes nyligen avlidne son, Noraldin Naiyf.

– Det är jag och en fritidsledare på Lexington som tillsammans gjort bilden i Photoshop, säger Rani Naiyf, storebror till Noraldin.

Det har gått över en månad sedan Noraldin Naiyf dog i en misstänkt smitningsolycka. Superlativen haglar när familjen beskriver honom. Han var gladast, roligast och klokast.

Han dog i en smitningsolycka på en parkeringsplats den 27 november. En måndag. Runt 22-tiden; strax efter fotbollsträningen. Han dog i ambulansen på väg till Näl. Han blev bara 14 år. Polisen har ännu ingen misstänkt gärningsperson.

Han var blodig runt nacken. 

Zina Abdullah gråter när hon tänker tillbaka på händelsen:

– Han var blodig runt nacken. Det bara rann. Som om någon slagit honom i huvudet med något. Och han var spikrak. Det såg ut som att någon lagt honom så, i den ställningen. Det här var ingen normal bilolycka.

Några dagar efter olyckan florerade ryktena. Det sades att Noraldin ”blivit förföljd” eller att ”han blivit påkörd flera gånger”. 

Polisen har i efterhand gått ut i medierna och dementerat ryktena. Men bilden om vad som hände för lite över en månad sedan, har inte riktigt klarnat för familjen. 

– Vi vet fortfarande ingenting. Polisen hör aldrig av sig till oss. Vi vet inte hur det går. Det känns som att ingen bryr sig, säger Zina Abdullah. 

Polisen gick förra veckan ut med meddelandet att det tycks råda en tystnadskultur kring olyckan. Man har anledning att tro att vittnen inte vill eller inte vågar prata med polis. Vilket försvårar utredningen. 

Hur kan man leva med sig själv?

När P4 Väst träffar Noraldins familj känner man inte till polisens uppgifter om att det råder tystnadskultur i området. 

– Vad är det för kultur? Man ser någon dö och håller tyst, hur kan man leva med sig själv, undrar mamman Zina. 

Sonen Rani inflikar:

– Jag tror inte någon kan hålla tyst om det här. Men om det är så, så är det bara hemskt. Om de är rädda och håller tyst så vet vi inte vad vi ska göra. 

Tord Persson vid polisen utreder Noraldins dödsolycka. Han berättar att det är olyckligt att familjen tycker att polisen aldrig hör av sig. 

– Vi gör massa utredningsåtgärder i ärendet, och vi kan inte ständigt informera familjen om hur det går. Det råder förundersökningssekretess, men vi försöker hålla dem informerade, säger Tord Persson. 

Noraldins familj vädjar nu till människor att bryta mot tystnadskulturen, att träda fram och prata med polis. Det hade underlättat livet för familjen.

– Det hjälper om vi vet vad som hänt. Nu tänker jag hela tiden; någon har kanske gjort något; han kanske blivit slagen? Jag bär dessa tankar hela tiden, så jag hoppas någon vill prata, säger Zina Abdullah. 

Endast tre procent av 21 092 anmälda smitningsolyckor klarnades upp under 2016, enligt statistik från Brottsförebyggande rådet. 

– Det är klart att man tvekar på att polisen ska hitta gärningsmannen ju längre tid det går. Men vi hoppas de gör det, säger Rani Naiyf.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".