Eftersnack v 48 Jobbet som drog


 

En riktig arbetsnarkoman blir aldrig sjuk. I alla fall om man frågar dem själva. Sjukdagar finns inte på kartan, man dopar sig med febernedsättande och kör på ändå. Detta vittnar många arbetsnarkomaner som jag har talat med inför det här programmet. Så min egen sjukfrånvaro förra veckan, vittnar väl om att diagnosen inte löd arbetsnarkomani i alla fall. (snarare flunsa) Gäster i studion i dag var Annette Sandgren, coach och Ci Lindström som är en riktig arbetsälskare/arbetsnarkoman. Ci säger själv att en anledning till att hon klarar och gillar att jobba så mycket är att hon tränar mycket och har en mycket god nattsömn. Hon är heller inte typen som oroar sig för mycket för problem – de är till för att lösas. En inställning som både möter beundran och irritation från alla som ägnar mycket tid till att oroa sig och älta problem.

Här kommer några reaktioner på veckans program:

”Har folk hembiträden eftersom de bara jobbar ? Vem gör allt hemmajobb?”

”Hej!

Min man är en riktig arbetsnarkoman!

Han är musiker och har mängder av kamrater, som är i samma situation!

Nu när har han blivit pensionär, hade jag trott, att han skulle trappa ner något. Men det blev precis tvärtom! Han är pensionerad från sitt arbete som musiklärare; men spelar själv i flera orkestrar, än han någonsin gjort tidigare!

Eftersom han frilansar, kan han jobba precis hur mycket som helst!

Jag talar med min mans spelkamrater någn gång i telefon och får därigenom reda på, att livet fungerar likadant i många äktenskap!

Jag jobbar också ca halvtid med olika musikprojekt

Hemarbetet sköter vi båda "var för sig";dvs jag lagar middag, om jag kommer hem först och vise versa!

Men det är jag, som sköter all planering av sysslorna i hemmet!

Vi hinner aldrig gå ut tillsammans! Inte heller ha en fest tillsammans! 

Det har varit många års kamp att få min man att dela allt hemarbete! Någonting som de flesta kvinnor skulle orka genomdriva!

Men visst lider vår gemenskap av det här stressiga livet!

Min man skyller på att vi måste förtjäna mer pengar! Men vi skulle klara oss bra på mindre lön! 

Men han sätter upp en sköld: "Jag måste arbeta!" för att få fortsätta sitt älskade muciserande!

Jag skulle vilja att Ni tog upp liknande förhållanden;alltså där den ena partnern är en seriös konstnär!

Det här måste vara ett ämne för ER att ventilerera!

Hälsningar från C”

  1. Om promenad eller jobb med huset under helgen inkräktar på jobbet ställs aktiviteten in. Min partner trivs med sitt liv. Budskapet att människan behöver mer än arbete går inte fram. Tyvärr.

U”

”Själv gör jag INGET JOBB ALLS! DET ÄR MITT VAL att sitta hemma hela tiden. Gå i skogen. Läsa böcker. LYSSNA PÅ P1. Jag har kapital nog att kunna leva så (ett privilegium) men det är viktigt att fatta att man INTE ÄR SKYLDIG ATT ARBETA ALLS! Legostadgan upphävdes 1864 - Lagen om laga försvar "lösdriverilagen" har också upphävts! Det går att göra så mycket annat än att förvärvsarbeta. T.ex. resa runt i världen och träffa folk av olika "slag" eller att GÅ I SKOGEN med min dotter! Jag är alltid hemma när hon kommer från skolan etc....

 STOLT ICKE-ARBETANDE

 IDENTITETEN är I mig Jag ÄR "A”

”Hej,                                                                                                                          tack för ett bra och mycket intressant program!                                                          En nära vän till mig sedan många år tillbaka har efter sina studier nu jobbat ca 2 år. Vi är båda 28 år och har vad man skulle kalla bra utbildningar och min vän arbetar nu som jurist på en välrenommerad byrå. Förståeligt nog måste han visa framfötterna, vilket självklart innebär en hel del jobb. Problemet är dock att jobbet tar över mer och mer. Hans sambo och vänner träffar honom knappt mer och en vanlig arbetsdag för honom är ca 11-15 h. Jag har själv pratat med hans sambo som uttrycker oro över att hon inte ser hur det ska lösa sig i framtiden, för vem vill ha barn med någon som aldrig är hemma. Han håller fasaden uppe och drar till med den klassiska "det är mycket den här veckan", men nästa vecka och veckan efter blir likadan. Vi har nu börjat vänja oss men det är så tråkigt att se hur hans prioriteringar förändrats så drastiskt. Vad jagar han egentligen och hur får jag min vän att förstå att han kommer att bränna ut sig om han fortsätter? Mycket tacksam för tips och råd! mvh, C”

”hej

en gammal kliché gällande utbrändhet låter: den som inte brinner för sitt jobb blir inte utbränd. apropå vilka sorts människor som är i riskzonen för att jobba för mycket.

 och något ligger det väl i det.

 tror

P”

Nästa vecka handlar det om intuition – finns det, eller är det ren inbillning?

Vi hörs,

/Ulrika