Eftersnack v 47 En riktig man

Få ämnen väcker lika starka känslor som just frågan om manligt och kvinnligt. Det är ganska sällan som våra lyssnare använder svordomar och förolämpningar när de skriver eller ringer till oss, men just i den här frågan så verkar förmågan att resonera ibland brista. Vi publicerar inte hatbrev fyllda av konspirationsteorier, men gärna välformulerade åsikter och tankar. Idag var det många samtal som kom från upprörda lyssnare som ringde under programmet men inte ville vara med eller hann vara med i sändningen. Här kommer några exempel på vad de ville säga:

Mikael säger ”Varför får inte en man vara man och en kvinna en kvinna? Idag är pojkarna nedryckta och rädda, de får inte vara män. De var fjolliga i mansgruppen. Kvinnor gråter, män blir arga.”

Knut: ”Manlighet handlar om att behandla andra med respekt och stå upp för sig själv. Alla kan bli män, det är en fråga om självförtroende.”

Maj: ”Varför kan man inte bara vara män och kvinnor. Det är snurrigt. Jag är stolt över att män gör manssaker och kvinnor gör kvinnosaker. Gud gjorde en gånge mannen och efter det kvinnan. Jag tycker det är fint när mannen är över kvinnan. Då är hon och familjen trygg. Programmet är propaganda.”

Margareta: ”Män föder ju inte barn. De bygger hus, reser julganen, är duktiga tekniker. De gör mycket gott för oss och det tycker jag är sunt.”

Gunilla: ”Manliga män borde få jämställdhetsutbildning så att man kunde lyfta fram de dolda manligheten. Komma bort från störst och bäst.”

Hans: ”Skriket i mansgruppen signalerade fel sorts manlighet. Det finns många andra typer av mansgrupper som betonar andra delar av manligheten.”

Bengt: ”Att vara en vel-pinne är omanligt. Män som inte kan fatta beslut är inga riktiga karlar.”

Karl: ”Manlighet är att vara orädd, våga saker som man inte vet hur de ska bli. Som att hoppa bungy-jump. Jag vågar inte för jag är inte tillräckligt manlig.”

Annika: ”Synen på vad som är attraktivt och manligt ändras med åldern. Nu gillar jag inte den coola stilen längre utan vill ha en man som kan ta hand om saker. Ansvarskänsla och ordning och reda, vänlighet och att kunna bejaka sina kvinniga sidor är manligt nu tycker jag.”

Tarik: ”Vi borde sudda ut gränserna mellan könen och våga vara människor istället, varken macho, hård eller kall. Då får man bejaka både manliga och kvinnliga sidor.”

Katarina: ”Låt oss vara människor. Vi är mer fixerade än någonsin vid kön. Rörelser som ”hen” är viktiga. Unga är otillfredsställda och instängda i sin könsidentitet.”

Ulf: ”Att vara man idag är besvärligt. Män är den enda grupp som man uttala sig fördomsfullt emot. Det finns manshatande attityder. Manighet för mig är att ta tag i saker utan att jämra sig, ta smällar och stå kvar. En man oroar sig inte.”

Och här är några brev:

”När jag blev sjuk som 56-åring var det först lite manskris eftersom man ska hålla som man till minst 75, även om man får skämta om att man är gammal.

Men jag fann en väg ur krisen genom att bara vila i min pondus som man och liksom presentera min trötthet som väldigt intressant och värd uppmärksamhet. Jag läste på om min hjärnproblematik och blev lite som läkare för de i min omgivning som reagerade på att jag var klenare än andra män i samma ålder.

Samtidigt försvann sexlusten och även det kunde jag läsa på om och förklara med pondus för både yngre män och kvinnor. Och faktiskt, det fungerar: jag är tillfreds och nöjd med att vara svag och sjuk och kan vara lika mycket man som förr.

Var kommer pondusen från? Jag härmar pappa och andra män jag sett upp till.

P”

 ”I vår fornnordiska mytologi beaktades andra skillnader än de könliga.

De gestaltas tydligt i Odins fåglar, Hugin och Munin, hans kunskapare.

Hugin är framåtriktad, fylld av håg (hugskott, hågsen, komma i håg att..., hugga för sig.)

Munin är mån om saker och minns. (eng. mind, minne, myndig, myndighet)

Tillsammans ger de Odin vetskap om tillvaron, sedd ur två olika perspektiv. Fåglarna viskar i Odins öra och skapar därmed vad Odin står för = ordet = ordningen.

Mannen har ofta mycket av Hugin i sig. Vissa signalsubstanser och hormoner driver honom framåt och ger lust att föra ett riskfyllt liv. Det gör inget om han dör. Ju mer han följer sin hågsenhet desto fler barn blir det. Flickor faller pladask för Hugin.

Kvinnor har ofta mycket Munin i sig. Vissa signalsubstanser och hormoner driver henne att bry sig om både sig själv pch andra och undvika ett riskfyllt liv. Antalet födda barn i en flock avgörs helt av antal honor, så det är dåligt om hon dör. Genom att vara mån om sitt yttre, vara mjuk och behaglig gynnas flocken.

Men det finns många hågsna kvinnor och likaså män som är måna om sig och andra. Så könsskillnader är inte alltid relevanta. Men faktiskt ganska ofta, beroende på Hugin och Munins preferenser.

De som hyser mycket Hugin och mycket Munin är oemotståndliga och kan leva länge.

De som saknar både Hugin och Munin dör.

M”

”Hej!

Jag tycker att en "nutida man" ska ta ansvar för sin familj, vara närvarande med sina barn i deras vardag och ta del av de vardagliga bestyren.

A”

”För att vara man krävs att man har kontakt med sin kvinnliga sida.

den traditionella synen på manlighet hör inte hemma i dagens samhälle

P”

”Lista hur du vill att din medmänniska allra helst ska vara! T.ex. modig, omvårdande, stark, empatisk, lojal .....Vore det inte fint om alla var sådana, oavsett kön?  

B”

”Hej, jag undrar varför ni har två genusvetare i programet som ska diskutera mansroller och manlighet när genusvetenskapen är utformad för att problematisera mansrollen och alltid utgår ifrån marxistiska maktanalyser om makt mellan könen, något jag anser vara väldigt destruktivt för en civilisations sammanhållning och slår mot konkurrenskraften mot fiender utifrån. Vi lever faktiskt inte i en utopi där alla folk på planeten är vänligt inställda till varandra. S”

”Dock kan min kvinna,- som är finländska(!) i leksituationer

med hennes barn kalla mig Crocodile Dandy(!),- en roll,

som jag definitivt anser mig oförmögen att gestalta.

 Min biologiske far var en leptosom, hyperkänslig och

introvert person, min mor däremot impulsiv,stark,öppen

och robust.

Jag är inte rädd för att visa känslor, såväl kroppsligt som

emotionellt,- och jag är inte rädd för att gråta, något som

min finländska kvinna kan ironisera över med skratt och flin.

 H” 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".