Willy Kyrklund. Foto: Michael Norman/SCANPIX
LITTERATUR

Willy Kyrklund - en motvalls författare lämnar jordelivet

I lördags avled författaren Willy Kyrklund, 88 år gammal. Han var född i Helsingfors 1921 och flyttade med familjen till Sverige efter studenten 1938. Han försörjde sig under en tid som räknebiträde på Lidingö stadsingenjörskontor, och det är också på Lidingö hans genombrottsroman, Solange från 1951 utspelar sig. Kyrklund, vars tunna men täta böcker inte lät sig inordnas i de traditionella litterära genrerna, har ofta kallats skeptiker och ironiker, och de existentiella grundvillkoren var i hans böcker sällan särskilt ljusa.

För mig är det så att jag tror mig känna igen en riktigt stor författare på att jag i läsakten glömmer jag att det är litteratur jag har att göra med, den litterära formen bågnar av något helt annat, något bortomlitterärt – ett vittnesmål, en vision, en anklagelseakt, skönhet … eller som i Kyrklunds fall: tänkande.

Själv kallade han ofta sina böcker för ”tankemodeller”. Varje ny bok var en ny tankemodell, men det fanns förstås beståndsdelar som var genomgående, som skapade vad man brukar kalla ”konsekvens” i författarskapet. En sådan beståndsdel utgjordes av den tragiska motsättningen mellan att själv vilja forma sitt liv, och insikten om att det finns strukturer, nedärvda levnadsformer, som hindrar en, könsroller, klasstillhörighet, sociala konventioner, och inte minst: ett språk som sätter gränser för vad vi kan känna och uppleva.

Genombrottsboken Solange, Kyrklunds enda relativt raka berättelse, gestaltar denna konflikt i form av en kärlekshistoria mellan den livtörstiga Solange och realisten Hugo. Solange som vill leva, inte bara överleva. Och Hugo som svarar: ”Det är ingalunda du som lever, det är livet som lever dig, och när du är slutlevad går livet vidare”.

Romanen bär bara Solanges namn, eftersom hon, skriver Kyrklund i ett kort förord, är den älskade. Men knappast av Hugo, vars livsfeghet driver Solange till skogs där hon förvandlas till en tuva ängsull. Nej, den som älskar Solange är nog författaren. Kyrklund hade en särskild blick för de av livet tilltufsade, drömmarna, de som inte får plats i de där nedärvda levnadsformerna, en Solange, en Polyfem, den av Odysseus grundlurade cyklopen som i Kyrklunds roman Polyfem förvandlad, sitter ensam på en klippa med ett stenblock i famnen och väntar på Ingen.

Flera av Kyrklunds berättelser påminner till formen om vågrörelser, där en scen eller levnadsstämning återupprepas i modifierad form om och om igen, olika människor lever nästan samma liv, det är bara detaljerna som varierar, det är både trösterikt och tragiskt.

”Jag söker den fråga på vilken människolivet är ett svar”, lyder den ofta citerade inledningen till Kyrklunds egendomliga tankebok från 1953, Mästaren Ma. Om Kyrklund där han nu befinner sig har papper och penna, är han säkert i färd med att skriva ned frågan.

Lars Hermansson
lars.hermansson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista