Öronmanet. Foto: Franka Bruns/Scanpix.
HALLAND

Öronmaneterna lyser med sin frånvaro

"Jag tror att det är någon konkurrens om maten"
2:00 min

Det är extremt få öronmaneter på västkusten i sommar. En amerikansk kusin kan vara förklaringen – och en av följderna kan bli ökad risk för algblomning.

– Det har nästan varit en trend de senaste åren att de vanliga öronmaneterna blivit allt färre, säger Lene Friis Möller, manetforskare vid Göteborgs universitet.

De senaste åren har färre och färre öronmaneter synts till på västkusten. Lene Friis Möller brukar lyfta fram den amerikanska kammaneten som en tänkbar orsak. Den kom till Sverige för sex--sju år sedan, ungefär samtidigt som öronmaneterna började bli färre.

De båda manetarterna brukar inte finnas samma säsong på samma plats – i samma ekosystem – och det kan bero på att de konkurrerar om samma föda.

– Jag tror att det är någon konkurrens om maten, för båda arter äter djurplankton, säger Friis Möller.

Men det kan också finnas andra faktorer, såsom klimatförändringar, som tränger tillbaka öronmaneterna.

– Den ena maneten kanske klarar av förändringarna bättre än den andra.

Oavsett vad öronmaneternas tillbakagång beror på, så kan den rubba balansen i havet.

Både öronmaneter och kammaneter äter djurplankton, och det gör fisk också. Det blir alltså tuffare för fisken att skaffa mat.

Skillnaden kan vara när detta sker. Lene Friis Möllers teori är att eftersom öronmaneter är vanligast på sommaren så blir det fiskens larver som drabbas, medan kammaneterna som kommer på hösten snarare ger sig på lite större fisk.

Och i ett ekosystem där många maneter äter djurplankton, blir det färre djurplankton kvar som i sin tur kan äta växtplankton. Det blir alltså mera växtplankton kvar, och därmed en risk för fler eller kraftigare algblomningar.

Fördelen skulle vara att man slipper många av maneterna under badsäsongen.

– För dem som badar är det bara bra om det inte är så många öronmaneter tidigt på sommaren. Men det är ändå tråkigt om ett så vanligt djur som öronmaneten skulle försvinna, tycker Lene Friis Möller.

Magnus Hagström
magnus.hagstrom@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".