Halmstad

Amir: "Egentligen valde jag inte att fly" #minflykt

9:56 min

I början av 80-talet stred han som kurdisk gerillasoldat. Efter en skottskada tvingades han lämna landet. Amir Kaderland kom till Sverige som kurdisk flykting en fredagkväll den 11 maj 1984.

Amir Kaderland berättar om vägen till Sverige som kurdisk flykting. Han tar oss med till början av 80-talet och den kurdiska delen av Iran.

– Jag anslöt mig till gerillan 1980, fram till fjärde juli 1983 då jag blev skadad i kriget.

Han var en av 42 soldater som blev omringade av regimens styrkor i en liten by. De krigade, från fem på morgonen till åtta på kvällen.

– Jag blev skjuten i höften. Sju stycken stupade, 16 skadades och jag värst.


Han hamnade på ett fältsjukhus i 17 dagar. De sydde ihop såret, lade honom på rygg på hästar och mulåsnor och transporterade honom till gränsen. En väg på 35 mil. Från hemstaden Mahabad till irakiska gränsen.

– Egentligen valde jag inte att fly, förklarar Amir.

Det var skadan som förde honom över gränsen till Irak. Regimen, som krigade mot Iran, hjälpte den kurdiska gerillan och Amir kunde få en operation. Men operation misslyckades och han kunde inte stå på benen utan fick gå med kryckor.

Tillsammans med en grupp skadade soldater fick han lämna landet. De landade på Arlanda en fredagkväll i maj 1984.

– Bara några dagar innan vi skulle flyga visste vi inte vilket land det skulle bli. Först var det Belgien, sen var det Norge och sen Nederländerna. Sen fanns det biljetter till Sverige.


Mottagandet på Arlanda blev dock inte riktigt som Amir Kaderland hade förväntat sig. Polisen gillade inte att de kom en fredagskväll och därför blev mottagandet något kyligare än väntat.

– Jag trodde i min naiva värld att det skulle stå en ambulans på flygplatsen, att jag skulle bli opererad och sen komma tillbaka till Kurdistan.

Men det dröjde två år till Amir blev opererad och denna gången blev det en lyckad sådan.

– En bra operation som gjorde att jag kunde gå och släppa ifrån mig kryckorna.


Det blev en lång rehalitering, rent fysiskt, förklarar Amir. Men det psykiska kvarstod.

– Alla stupade kamrater, men även en längtan. Jag hade kastats ut till ett nytt sammanhang som jag inte hade planerat att hamna i. Jag stod inför nya val, lära sig ett nytt språk, nya människor, ett nytt klimat. Det var nästan ingenting som stämde, och det tog tid tills jag kunde samla mig.

– Det förflutna, som trycker på än i dag vissa kvällar och nätter. Jag har mardrömmar ibland.

Han har även ont ibland.

– Skadan jag fick sprängde hela höftbenet inklusive massor med nervskador. Och de har följt med mig under åren.

Hur har det gått att bli en del av Sverige?

– Det har varit en lång väg och i det här har arbete, språk och utbildning varit stora delar.

Amir Kaderland har nu flyttat 29 gånger. I slutet av 90-talet kom han till Halland där han nu är projektledare för Salut Halland i stadsdelen Andersberg och arbetar med att förbättra integrationen.


Puls i P4 Halland
puls.halland@sverigesradio.se

Karin Ingströmer
karin.ingstromer@sverigesradio.se

#minflykt

Berätta din historia på Twitter med Sveriges Radios hashtag #minflykt, på Facebook eller mejla oss direkt till oss på P4halland@sverigesradio.se.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.