Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Stödet till anhöriga vid självmord otillräckligt

Pernilla Omerov: Det borde finnas ett nationellt handlingsprogram
2:33 min
Zandra och Ingvar Johansson sökte hjälp tillsammans, annars hade det aldrig gått säger Zandra. Foto: Jonna Burén / Sveriges Radio

Det är 20 år sen Zandra Johanssons son tog livet av sig och hon vet hur viktigt det är att få hjälp.

Tänk dig att din son tar livet av sig. Du är ensam kvar och vet inte vad du ska dig till. Då behöver du stöd och hjälp.

Men stödet från vården till människor vars anhöriga har tagit livet av sig är för dålig i dag. Det visar ny forskning från Karolinska och forskaren vill ha nationella riktlinjer.

– Till en början tror man inte att man kan överleva. Man har burit barnen under sitt hjärta och fött dom. Om de sen inte vill leva, de flesta människor kan bara tänka tanken en sekund sen klarar man inte av det mer. Men man får leva med det resten av livet, säger Zandra Johansson i Vallda.

Hemma hos Zandra finns det mängder av bilder på hennes båda barn. Hon förlorade sin dotter i en allergichock och några år senare sin son som tog livet av sig. Hon har den smärtsamma erfarenheten att hon kan jämföra hur omgivningen beter sig i de olika situationerna.

– Efter ett suicid blir omgivningen så skakad. Man blir pestsmittad, det är ett hårt ord, men människor är rädda för att prata med någon som har mist sitt barn genom suicid. 

Zandra tror att de som jobbar i vården också är rädda. När de var på sjukhuset, fick de först reda på att det inte fanns något att göra för deras son och sedan fick de klara sig själva. Med sig fick Zandra två lugnande tabletter.

Det ser liknande ut i dag också. Om du inte redan har kontakt med psykiatrin måste du själv gå till vårdcentralen. Men det är det många som inte orkar. Det säger Zandra och det säger ny forskning från Karolinska. Pernilla Omérov är den som forskat om det.

– Det är ju inte alla som har kontakt med psykiatrin, då är det inte självklart vart du ska vända dig heller. Du har inte ork helt enkelt. 

Över 600 föräldrar svarade på frågor av Pernilla Omerov och nästan alla - 96 procent av föräldrarna - hade önskat att vården tog kontakt med dem.

– Jag tycker att man borde göra ett nationellt handlingsprogram, för vård av förlustrabbade till följd av suicid, där alla får en kontakt via telefon eller brev, så att man får välja själv, säger Pernilla Omerov. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".