Caroline Wallgren Andersson bor idag i Haverdal. Foto: Henrik Martinell / Sveriges Radio
1 av 4
Caroline Wallgren Andersson bor idag i Haverdal. Foto: Henrik Martinell / Sveriges Radio
Bruno. Och en boll. Foto: Henrik MArtinell / Sveriges Radio
2 av 4
Bruno. Och en boll. Foto: Henrik MArtinell / Sveriges Radio
Caroline Wallgren Andersson.
3 av 4
Caroline Wallgren Andersson.
Caroline Wallgren Andersson växte upp i ett hem med en missbrukande far. Foto: Henrik Martinell / Sveriges Radio
4 av 4
Caroline Wallgren Andersson växte upp i ett hem med en missbrukande far. Foto: Henrik Martinell / Sveriges Radio

Hon trodde pappans missbruk var hennes fel

Caroline: "Man tar på sig skulden"
2:21 min

"Det är jobbigt och fruktansvärt!" Caroline växte upp i en familj med missbruk och fick hjälp av en stödgrupp. Nu skär Psykiatri Halland ner på just den hjälpen.

Haverdalsbon Caroline Wallgren Andersson reagerar starkt på beskedet att samarbetet mellan Psykiatrin Halland och stödgrupperna för barn och ungdomar till missbrukande och psykiskt sjuka föräldrar ska upphöra på grund av nedskärningar.

Hon växte upp med missbruk i familjen och kom till slut i kontakt med stödgruppen Nova i Halmstad.

– Jag hade skilda föräldrar, en pappa som hade ett alkoholmissbruk och en mamma som inte riktigt gav mig den stöttning jag behövde. Jag var väldigt arg och utåtagerande när jag var i skolan, säger Caroline.

– Jag bråkade titt som tätt för jag visste inte riktigt var problemet låg.

Nyligen rapporterade P4 Halland att Psykiatrin Halland avslutar samarbetet med de kommunala stödgrupperna, vilket innebär att det blir svårare att hitta barn till missbrukande föräldrar och lotsa dem till särskilda stödgrupper. Och det här oroar dem som håller i stödgrupperna.

När Caroline var i tioårsåldern tipsades hon om Nova, som är en stödgrupp för barn till missbrukande och psykiskt sjuka föräldrar. Caroline var till en början tveksam till att gå dit, men till slut gav hon med sig.

– Jag var chockad och trodde det var nästan som ett skämt. Att det kunde finnas så många ungdomar eller barn. Jag trodde ju alltid att jag var själv. Jag har alltid känt mig ensam och alltid trott att det är mitt fel. Men så fick jag träffa de här andra barnen och ungdomarna och de berättade saker som jag själv kände igen. "Men herregud, har du också levt som jag har levt?" Så första dagen sa jag nog inte så mycket, utan tog mest intryck av det som hände, säger Caroline.

Caroline fortsatte gå till stödgruppen, som blev allt viktigare för henne. Bland annat lärde hon sig att inte skuldbelägga sig själv för de problem som fanns hemmavid.

– När du är ung så tror du mest att det är ditt fel att du har skapat det föräldrarna gör, att man tar på sig skulden. "Nu dricker min pappa, är det mitt fel?", säger Caroline.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".