Ola Svärd åker helikopter till jobbet

5:17 min

God råd är dyra. Men miltären i Mazar-e Sharif får dem gratis av Ola Svärd från LV6 i Halmstad. Sedan några månader tillbaka jobbar han som rådgivare i norra Afghanistan.  

 – Jag tror att det är väldigt unikt att åka väldigt, väldigt långt bort och möta ett folk som är i krig. Att få en väldigt god insyn i vad som händer när ett krig pågår och sedan ha möjlighet att kunna hjälpa dem, säger han.

Sedan den stridande Isaf-styrkan lämnat landet finns ett trettiotal svenskar på Camp Marmal för att stötta och utbilda sina afghanska kollegor

Ola Svärd är en av flera rådgivare som varje vecka går upp tidigt för att gå ombord på helikoptern som går till Camp Shaheen ett par mil bort. Det är en gammal amerikansk camp som de afghanska styrkorna fått ta över.

De afghanska militärerna beskrivs som analytiska, erfarna och inte minst duktiga krigare. Men för att de ska lyssna till de råd som ges krävs att man kommit varandra nära, berättar Ola Svärd som tycker att motparterna är mycket gästvänliga, artiga och ödmjuka.

 – I Afghanistan är man väldigt relationsorienterad, fortsätter han och minns den första kramen med värme.

För när isen väl är bruten kommer belöningen i form av just kramar och kanske till och med en puss på kinden. Familjen är det viktigaste av allt och den måste avhandlas innan det är dags att slå sig ner och diskutera dagens ämne.

 – Till dess att man har skapat den goda relationen så kommer de att undanhålla väldigt mycket från dig.

Helikoptern flyger mellan de båda camperna efter en fast tidtabell. Det är årets sista sommarmånad och kvicksilvret närmar sig 40 grader utomhus. Den torra värmen tvingar oss att ha en flaska vatten i handen hela tiden.

Landvägen är för riskabel och den skulle sluka allt för mycket av den tyska eller ungerska säkerhetsstyrkans resurser. De främsta hoten är nedgrävda sprängladdningar och risken för överfall och attacker.  

Ola Svärd har under en längre tid varit sugen på att tjänstgöra utomlands. Men uppdraget i Afghanistan hade aldrig blivit av om inte fästmön hade gett klartecken.

 – Min fästmö kommer från en familj med mycket militärer och hon har varit beredd på det här. Men hon är ju inte glad.

Sin mamma har han bearbetat under en längre tid.

 – Jag mår bra och ni behöver inte vara rädda för att jag ska råka illa ut, hälsar han.