Ulrika Wiland
Ulrika Wiland lever med ögonprotes. "Det är egentligen en hemlighet." Foto: Michaela Enered/Sveriges Radio.

Förlorade synen som 12-åring – lever med ögonprotes

3:45 min

När Ulrika Wiland var 12 år förlorade hon synen och nu lever hon med ögonprotes. En stor sorg för henne är att hon aldrig fått se sina barn.

Det hela började med att Ulrikas vänstra knä svullnade upp när hon gick i förskoleklassen.

– Jag var på sjukhuset och de kollade på det och det visade sig att jag hade fått barnreumatism. 

Det var Ulrika Wilands föräldrar som la märke till att Ulrikas syn blev allt sämre.

– Sen började mina föräldrar se att jag vinklade huvudet och kollade lite konstigt när jag fokuserade på saker. Sen såg de en vit hinna över ena ögat, och då visade det sig att det var en inflammation. Och sen satte det igång. 

Men själv märkte hon inte att hon började se sämre. 

– Och det är inte så konstigt. Man anpassar sig. Jag använde det andra ögat! 

Hur lång tid tog det innan du inte kunde se alls? 

– Jag förlorade synen helt 1991, så det tog ungefär fem år. Det var väldigt många ögonoperationer. Jag for fram och tillbaka till Lund och Örebro och försökte rädda synen. 

Ögonoperationerna gjorde att hennes syn blev bättre, men sen blev det sämre igen. Tillslut gick det inte att rädda Ulrikas syn. 

Det låter kanske konstigt, men för mig var det en lättnad just då. Det hade varit så mycket, jag hade opererats så mycket och legat inne på sjukhuset. Då kunde det inte bli sämre. 

– Under högstadiet var min sjukdom väldigt aktiv så jag hade full sjå med att överleva. Det var nog först under gymnasiet som jag började bearbeta. 

Och de senaste åren har hon funderat allt mer på att hon inte kan se.

– Det har kommit mer de senaste tio åren när jag blivit mamma. Det är fantastiskt och jag är lycklig över det, men det finns en sorg i att jag inte kan se barnen och vara spontan med dem. 

Ulrika har haft ögonprotes sedan sista året på gymnasiet. 

– Jag har inte opererat bort mina riktiga ögon. De sitter under. Proteserna ligger över som en jättestor lins, berättar hon. 

Och trots att hon haft ögonprotesen i många år är det lite utav en hemlighet.

– Det är egentligen en hemlighet, fram till idag. Men nu är det offentligt!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".