Systrarna Caroline Wallgren Andersson och Bea Andersson växte upp med en alkoholiserad pappa.
1 av 2
Systrarna Caroline Wallgren Andersson och Bea Andersson växte upp med en alkoholiserad pappa. Foto: Karin Ingströmer/Sveriges Radio.
Caroline Wallgren Andersson, Bea Andersson och Jimi Vall Peterson
2 av 2
Caroline Wallgren Andersson, Bea Andersson och Jimi Vall Peterson. Foto: Karin Ingströmer/Sveriges Radio.

Systrarna levde med missbrukande pappa – vill hjälpa andra

6:29 min

Systrarna Caroline och Bea växte upp med en missbrukande pappa. Nu skådespelar de i en film om hur det är att leva med alkoholmissbruk i familjen.

– Vår pappa drack väldigt mycket. Som barn förstod man inte att han drack för mycket, för det var ingen som satte ord på vad alkoholmissbruk var. Han blev aggressiv när han drack, berättar Bea Andersson. 

Hon och systern Caroline växte upp med en pappa som missbrukade alkohol. Och det var först på mellanstadiet som de började inse att pappans beteende inte var normalt.

– Först på mellanstadiet började man jämföra sig med andra. Och när man jämförde märkte man att inget stämmer överens med hur jag har det. Pappa kanske inte ska dricka och vara så arg, säger Bea Andersson.

– Man förstod inte varför han sluddrade, varför det var såhär och varför det inte hände någonting. Jag tänkte: Är det mig det är fel på? berättar Caroline Wallgren Andersson. 

Föräldrarna gick isär när döttrarna var i femårsåldern och sen för gott fem år senare. Och eftersom deras mamma flyttade runt mycket bodde de hemma hos sin pappa. 

– Man kände inte att man hade den där trygga platsen. Jag ville inte flytta en gång i månaden, så då bodde jag hos pappa även om han drack. För han gjorde inte mig någonting, han var ju inte arg på mig. Men han betedde sig konstigt, säger Caroline Wallgren Andersson.

Systrarna önskar att skolan hade gjort mer för att hjälpa dem när de mådde dåligt på grund av pappans missbruk.

– Jag vände allt inåt, det syntes inte på mig att jag mådde dåligt. Jag var tyst och skötte mig själv. Jag hade mycket frånvaro, men jag sa att jag var sjuk och det var ingen som ifrågasatte det, säger Bea Andersson.

För mig var det helt tvärt om. Jag sa till mina lärare att jag har problem hemma och att jag tror att min pappa dricker. Men de sa att: nej, det pratar vi inte högt om.

Caroline berättar att hon var väldigt utåtagerande och var med i många bråk när hon var yngre. 

– Lärarna ville inte riktigt ta tag i det. De visste nog inte riktigt vad de skulle göra eller vad lagen säger. Jag vet inte vad de tänkte på förr i tiden, men jag hade velat ha tidig hjälp, säger hon.

– Det var väldigt tabubelagt, fyller Bea Andersson i.

Att Caroline var väldigt utåtagerande som liten var ett rop på hjälp. Och att hon inte fick den hjälpen hon behövde gör fortfarande ont i henne.

Jag är förbannad rent ut sagt. Det ärrar i hjärtat än idag. Jag har kvar minnena och orden. Jag brinner för att hjälpa unga och barn i missbruk. Och kan jag göra det lättar det från mitt hjärta.

Caroline och Bea är med som skådespelare i filmen Hej, det var längesen. En film som gjorts i samarbete med Region Halland och Länsstyrelsen Halland och som bland annat visas på skolor.

– Vi ville lyfta fram att man inte är själv när man lever i missbruk. Och hur når man ut? Man kanske når bäst ut genom film, säger Caroline Wallgren Andersson.

Filmen Hej, det var längesen har regisserats av Jimi Vall Petersson och Johanna Andersson.

– Det är tre olika historier med liknande tematik, missbruksproblem av olika slag. Unga vuxna som har kunnat ta sig igenom detta och komma ut starkare på andra sidan, berättar Jimi Vall Petersson.

Varför handlar filmen om just detta? 

– Det var ett initiativ från Janne Nyman och Annika Gunnarsson, som hade kommit i kontakt med ungdomarna sedan tidigare och som visste att det var starka historier som behövde lyftas fram, säger Jimi Vall Petersson.

Vi kom på idén  om att de skulle få träffa sig själva som barn och få säga det som de önskat att någon sagt till dem då. 

Bea och Caroline var involverade från början, och sen var utmaningen att hitta skådespelare som kunde spela Bea och Caroline som barn. 

Vad vill du förmedla med filmen?

– Det behöver inte gå illa bara för att man har haft en tuff start. Man behöver inte bli som sina föräldrar. Man är aldrig själv, det finns hjälp att få. Och lyfta fram hur man kan få den här hjälpen, säger Jimi Vall Petersson.

Filmen visas just nu för femteklasser i Laholm.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".