Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ewa Bylander står framför en grönskande buske. Iklädd glasögon och en svartvit kofta.
Ewa Bylander. Foto: Agnes Kågström/Sveriges Radio.

Ewa förlorade sina föräldrar i bilolycka

3:55 min

Den 5 december 1970 förändrades livet för alltid för Ewa Bylander. I en bilolycka dog båda hennes föräldrar, och hon blev ensam kvar med två yngre systrar.

För nästan 50 år sedan förändrades livet för alltid för Ewa Bylander, som då var elva år. 

– Den femte december skulle vi åka till farmor och farfar. Lite för att fira jul. Pappa var enda barnet, så farmor var alltid väldigt orolig när vi skulle åka dit. Vi fick ringa innan vi åkte och sen visste hon att det skulle ta tre timmar innan vi kom fram, säger Ewa Bylander.

De tre barnen, Ewa, Anne-Lie och Lena sitter bak i bilen.

– Vi fick en tablettask för att det var lite stökigt. Vi har inga bälten på oss, för det fanns inte på den tiden, i alla fall inte i den bilen. 

Pappa skriker: Akta dig Siv! Och sen blir allt mörkt. 

När Ewa vaknade upp visste hon att hennes mamma och pappa var döda. Och hon fick genast känslan av att hon måste rädda sina småsystrar Anne-Lie och Lena.

– De är sju och fyra år, och de är kvar i bilen. Jag har minnesfragment, och nästa minne är när jag har tagit mig ur bilen och står på vägen. Jag skriker och gråter, det stannar en bil och jag ropar att de ska ringa efter ambulans. 

Nästa minne är när jag sitter i den bilen. Anne-Lie och Lena har kommit ur bilen, de har skurit upp taket på bilen eftersom det inte fanns något kvar av bilen. Den var helt krossad mot trädet. Det var ett mirakel att någon överlevde. 

– Där sitter vi, jag skriker och gråter. Och då säger kvinnan som stannade bilen: Lugna dig, du måste tänka på dina småsystrar. Och där vet jag att min gråt tystnade. 

Nästa minnesbild Ewa har är från Växjö lasarett. Där ska hon berätta för sin syster Lena, som är sju år, att deras föräldrar dog i olyckan.

– De hade sagt att mamma och pappa var på en annan avdelningen, och det var min sak att berätta att de var döda. Då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna, men då var det bara en tyst, tyst gråt. Den dagen och händelsen påverkade hela mitt liv, säger Ewa Bylander.

Ewa berättar att hon sedan inte grät av sorg efter sin mammas och pappas död. Och hon och systrarna pratade nästan aldrig om sina föräldrar.

– Sen kom vi till en fantastisk fosterfamilj och jag skulle vara stark och mitt ansvar var att ta hand om Lena och Anne-Lie. Vi har många gånger sagt att det är vi tre mot världen, vi blev en del av varandra. 

Räddningen blev att de fick hålla ihop som systrar. 

– Det var oerhört viktigt för oss, att det har varit vi tre.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".