Kvinna och pojke vid vägg
"Jag tror det hade varit bättre om någon pratat med mig istället för att bara få ett brev", säger Mahmoud Naghavi. Foto: Julius Bengtsson

Fick läsa om flytten i tidningen

1:58 min

Mahmoud Naghavi och gode mannen Birgitta Jönsson är besvikna på kommunens kommunikation, eftersom de fick läsa om boendets nedläggning i tidningen.

När Halmstads kommun beslutade att stänga ner HVB-hem (hem för vård och boende) var de boende sist att få reda på det. Nu riktas kritik mot kommunens bristfälliga kommunikation vilket har spritt oro bland ungdomarna som bor där.

16-åriga Mahmoud Naghavi är en av dem som först via rykten fått höra att han måste flytta.

– Ska det läggas ned? Då sa de "Ja". Det var så jag fick reda på det, säger Mahmoud Naghavi.

Beslutet om att skära ned på antalet platser för HVB-hem kommer efter att allt färre ensamkommande tagits emot av kommunen.

Efter rekordåret 2015 då Halmstad kommun tog emot uppemot 300 ensamkommande barn har antalet successivt minskat och kommunen menar därför att man måste anpassa platserna efter det förändrade behovet.

Men Birgitta Jönsson, som är Mahmoud Naghavis gode man tycker att sättet kommunen valt att informera om beslutet lämnar mycket övrigt att önska.

– De som fick reda på det här sist var de som berördes mest, alltså killarna, som fick ett brev undertecknat av socialchefen och avdelningschefen. Vi har inte haft en chans att fråga, komma med synpunkter eller vara delaktiga trots att det är oss det berör.

Kommunens socialchef, Hans Jörgen Wahlhed, beklagar att förvaltningens kommunikation uppfattas som bristfällig, men säger samtidigt att det är viktigt att sprida informationen internt först.

– Vi är skyldiga att informera våra anställda och deras fackliga organisationer först. Och tanken var att när väl informationen når ungdomarna och deras gode män ska chefer och annan personal vara välinformerade för att kunna svara på de frågor som naturligtvis uppstår.

Han vill inte ge någon tidsplan för när förändringen i antalet platser ska vara genomförd, men målsättningen är innan årets slut.

Mahmoud Naghavi och hans gode man Birgitta Jönsson hoppas nu på att en boendelösning kan komma till stånd så fort som möjligt, men framför allt så vill de se en bättre dialog med kommunen.

– Om man drar en parallell: om jag skulle få reda på att mitt barn ska flyttas, via ett brev. Jag har inte fått vara delaktig i beslutet om flytt, vart det ska flytta. Jag menar, så behandlar man inte unga människor i Sverige.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".