Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Yvonne Måhnson och Noel och Henrik Söderbaum
1 av 2
När Noel var ungefär 20 månader gammal fick han en ny njure av sin mamma Yvonne. På bilden syns även pappa Henrik. Foto: Yvonne Måhnson och Henrik Söderbaum/Privat.
Yvonne Måhnson, Noel och Henrik Söderbaum
2 av 2
Yvonne Måhnson tillsammans med Noel och Henrik Söderbaum Foto: Yvonne Måhnson/Privat.

Yvonne donerade sin njure till sonen Noel

7:45 min

Noel Söderbaum föddes med njurar som inte fungerade. Bara två år gammal fick han sin mamma Yvonnes njure.

Hör ett utdrag ur intervjun i spelaren ovan.

Tidigt i graviditeten förstod Yvonne Måhnson och Henrik Söderbaum att det kunde bli problem.

På ett ultraljudet i vecka 14 såg man att fostrets urinblåsa var förstorad, och att det efterlängtade barnet i magen hade blockerade urinvägar.

När Yvonne och Henrik träffade ett specialistteam kom det fram att det fanns en risk att fostervattnet skulle försvinna och att de kunde tvingas till abort. 

En annan möjlighet var att barnet skulle få problem med att kissa senare i livet – eller att han skulle födas med njurar som inte fungerar – och tvingas till en transplantation.

– För oss var det väldigt enkelt, det var självklart för oss att vi inte skulle ta bort honom, säger Yvonne. 

På morgonen den åttonde oktober, för två år sedan, föddes Noel, genom kejsarsnitt. 

Han andades inte de tre första minuterna. Jag fick klappa på honom med ett finger, sen sprang de iväg med honom. Sen hamnade han i respirator. 

Först hoppades man att Noels njurar skulle fungera bra, men så blev det inte och Noel fick manuell dialys. 

Det blev flera månader på sjukhus för familjen. Noel behövde väga fem kilo bara för att få åka hem, och sen ytterligare fem kilo för att slippa dialysen och kunna få en ny njure.

Noels pappa, Henrik, erbjöd sig genast att bli donator. Men det visade sig att han inte kunde donera sin njure till Noel. Och det blev istället Yvonne som blev donator. 

I slutet av maj i år vägde Noel tillräckligt mycket för att kunna ta emot mamma Yvonnes njure.

– Jag mådde bra först efter operationen, men under kvällen fick jag ett ordentligt smärtgenombrott, där jag bara låg i sängen och skrek på hjälp, berättar Yvonne.

Först tre dagar efter operationen var Yvonne tillräckligt bra för att kunna träffa sin son. Hon minns hur det var när hon äntligen fick träffa honom.

Han låg i sin säng med trehundra slangar fastkopplade. Det kändes: äntligen, vi är på andra sidan. Nu ska vi se framåt. 

– Samtidigt var det jättejobbigt, för han hade ont och mådde dåligt. Det är aldrig roligt att se sitt barn i en sjukhussäng. 

De första veckorna efter operationen var tuffa, eftersom Noels sår inte läkte som det skulle.

Men nu, några månader senare, har vinden vänt och Noel går på förskolan några timmar i veckan. 

– Han är med två timmar om dagen och leker utomhus, berättar Yvonne. 

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".