Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Svartvit bild på Anders Gustavsson
Anders Gustavsson var kommunismen trogen till döden.
Hallänningar i revolutionens Ryssland
Lyssna
(8:38 min)

Kamrat Gustavsson försvarade Leningrad under kriget

Publicerat torsdag 16 november 2017 kl 11.21

Den tyska belägringen av Leningrad var en fruktansvärd period för stadens invånare och försvarare. Bland dem fanns Anders Gustavsson från Tvååker som förblev Sovjet och kommunismen trogen till döden.

Andra världskriget kallades i Sovjetunionen och fortfarande i Ryssland för det stora fosterländska kriget. Efter att först ha slutit en pakt (Molotov-Ribbentrop pakten) blev Stalin och Hitler fiender och det förmodligen värsta som folket i Sovjetunionen utsattes för under kriget var just den 900 dagar långa belägringen av Leningrad (1941-44) som beräknas ha krävt fler än två miljoner döda, i civila och militära offer.

En av hjältarna som försvarade Leningrad mot tyskarna var hallänningen Anders Gustavsson (1899-1990). Han var från Mossagård i Tvååker och uppvuxen under fattiga förhållanden och delvis svåra omständigheter.

Anders var 18 år och typograflärling på en tidning i Falkenberg när ryska revolutionen bröt ut 1918. Han blev aktiv kommunist och fick 1925 möjlighet att resa på en partibetald studieresa till Sovjetunionen. Och han skulle bli kvar där livet ut.

En viktig orsak till att Anders Gustavsson stannade i Stalins land var att han träffade en kvinna, Ludmila, som han blev passionerat förälskad i. Efter några år kunde de gifta sig och de levde i en liten lägenhet i Leningrad och de fick två barn, Birgit och Elvira.

När så kriget kom och tyskarna stod utanför Leningrad kommenderades den då 42-årige hallänningen Anders att delta i försvaret av staden. Det var fruktansvärt kallt, folket svalt, försörjningsvägarna var avskurna och tyskarna bombade inte minst från luften.

Leningrad var helvetet på jorden framför alla andra.  Men att ryssarna kunde hålla ut och hålla tyskarna borta från Leningrad anses vara en av världskrigets riktigt stora bedrifter.

Anders Gustavsson däremot, som var officer, lämnade den belägrade före detta ryska huvudstaden redan på hösten 1942 och placerades i stället vid staden Stalingrad, i södra Ryssland – där en annan av de verkligt stora kraftmätningarna mellan Tyskland och Sovjetunionen då ägde rum – man brukar ju ibland säga att det var i det halvårslånga slaget vid Stalingrad som kriget vände för tyskarna.

För Kamrat Gustavsson från Tvååker varade kriget nästan till sista dagen, på våren 1945. Direkt efter reste han till en plats i nuvarande Kazakstan dit han visste att hans fru och döttrar evakuerats från Leningrad. Dessvärre var hans älskade Ludmila död och borta sen en tid men döttrarna levde.

Efter kriget blev Anders Gustavsson universitetslektor i språk i Leningrad. Han gifte om sig och fick ännu ett barn.

Trots att Sovjetunionen var ett slutet land och det var mycket ovanligt att sovjetmedborgare fick resa utomlands besökte Anders Gustavsson sin halländska hembygd flera gånger, bland annat 1981 när Maj Wechselmann gjorde en radiointervju med honom.

Anders Gustavsson stod fast vid att kommunismen var sanningen och den enda rätta läran livet ut. Eftersom han avled 1990 slapp han uppleva Sovjetunionens upplösning året efter. Sin sista vila fick han dock hemma i Halland, på Stafsinge kyrkogård.

Källa: ”Minnen av krig – Hallänningar i andra världskriget” av Jan-Olof Nilsson

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".