Silvermedaljer från karriären, och bild från när mina bästa vänner firar mig och en framgångsrik karriär (trots ett gäng silvermedaljer genom åren).
Silvermedaljer från karriären, och bild från när mina bästa vänner firar mig och en framgångsrik karriär (trots ett gäng silvermedaljer genom åren). Foto: Privat.
Andréas volleybollvärld

Att uppskatta en silvermedalj

Alla idrottare som spelar en final går in med målsättningen att kliva av planen med en guldmedalj runt halsen. Men i en final är det alltid någon som blir silvermedaljör – är de spelarna enbart förlorare?

Det är säkert många av er som har följt juniorlandslaget i ishockey under deras framfart i junior-VM, ett mästerskap där de gått från klarhet till klarhet och där de till slut stod i en VM-final.

Det var säkert många av er som även såg finalen och såg hur guldchanserna gled Sverige ur händerna under de sista två minuterna av matchen.

Det är självklart en bitter känsla för spelarna att uppleva detta och deras lagkapten visade det extra tydligt genom att kasta upp sin silvermedalj till publiken.

En handling som var ett ögonblicksverk, i stunden där han förmodligen kände både hopplöshet, besvikelse och ilska på samma gång. Men vad visar denna handling till lagkamraterna, alla tusentals fans, spelaren hemma framför tv:n som inte blev uttagen till laget eller till de unga pojkar som spelar hockey i klubben hemma och som drömmer om att själva få spela en VM-final någon dag?

Jag har själv förlorat finaler, alldeles för många enligt mig själv och jag har känt alla de där känslorna som jag beskrev ovan.

Efter första SM-finalförlusten med Engelholm VS 2010, var jag otröstlig.

Tårarna ville inte sluta rinna och jag minns än idag känslan när jag vaknade upp morgonen efter finalen. Jag ville inte kliva upp ur sängen, jag ville inte möta verkligheten och se och läsa om vårt misslyckande, som det just då i mina ögon var.

Jag har genom åren förlorat både SM-finaler, finaler i Grand Prix och Franska Cup-finalen i Paris. Även om det är liknande matcher jag har förlorat har den där silvermedaljen betytt olika saker. Bara att ha fått spela en cupfinal i Paris, mitt första år som professionell volleybollspelare är mäktigt, att i våras få ta emot en silvermedalj i Hylte/Halmstad-tröjan nästan exakt ett år efter att jag trasat sönder mitt korsband var känslosamt och bara att ha fått möjligheten att spela alla dessa finaler, det är en ära.

Självklart önskar jag att jag gått därifrån med lika många guldmedaljer som finaler jag spelat, men så ser inte verkligheten ut.  

Juniorhockeyspelarna som tog silver i Buffalo är unga och det krävs erfarenhet och mognad för att lära sig att värdera resan till finalen lika mycket som valören på medaljen man går därifrån med.

Du får vara besviken, arg, ledsen och frustrerad vid en prisutdelning men du ska också vara medveten om att du har mångas ögon på dig, kanske ögonen hos en framtida landslagsspelare.

Tänk på att de ögonen ser en idol och förebild, fundera en gång extra på om den förebilden ska kasta sin silvermedalj till publiken eller om hen skall stå med huvudet högt, och visa stolthet över att ha fått representera sitt land, och hålla på med sporten hen älskar mest!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".